Aftonbladet – 11 januari 1869, sida 3

I Öfverskott således som uppkommit genom betsockertillverkning.............s..s0s 1,587,000 FE. . Om ett motsvarande qvantum kolonialsocker blifvit importeradt, så hade tullen (? 10 öre) utgjort 153,700 rdr. Statsverket har således för betsockertilltverkningen under åren 1866—67 uppoffrat på och Landskronafabriken har erhållit ett premium stort 309,900 rdr. I Man skall ej kunna bestrida att under sådana förhållanden är betsockertillverkningen den mest gynnade industrigren i vårt land. Man skall ej heller kunna bestrida att tiden länge varit inne för denna industrigrens beskattande; men skulle man fortfarande bestrida detta yrkande, då är det sannerligen icke värdt, att såsom flera riksdagstalare gjort, vidare orda om att statsverket ej kan umbära någon större eller mindre del af sina statsinkomster. Men ännu en sak torde böra påaktas. Om det är, såsom man sagt, för att befrämja jordbruket, som betsockertillverkningen icke bör beskattas, så fordrar konseqvensen och äfven jordbrukets intresse, att den bränvinstillverkning, som åstadkommes af sockerbetor, icke heller bör beskattas. Det är alldeles gifvet att om så sker, skalljordbruket ofantligt förkofras. Då af 1 centner sockerbetor erhålles 2 kannor 50-procentigt bränvin — och det är alls icke för högt beräknadt — och då vidare en medelmåttig betskird beräknas till 325 centner pr tunnland, så erfordras för en årlig tillverkning af 10 millioner kannor bränvin endast belskörden på 15,400 tunnland och med åtta-årigt omlopp en areal af 123,200 tunnland, hvilken ganska lätt kan åstadkommas, om blott bränvinsskatten afskaffades. Men då finnes ingen annan utväg för att ersätta den förlorade bränvinsskatten, in att uttaga den genom bevillning.