Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 2

En natt tyckte hon sig omgifven af goda fromma och medlidsamma andar; hon tyckte sig se hela huset upplyst, ett altare stoc framför hennes säng med helgonets bild, hvilken öppnade sina armar emothenne. Alls andarna hade blommor i händerna och strödde blommor omkring henne, och på afstånd ljöd en liten silfverklocka, hvars toner tycktes säga: Här kommer Sefior de la Buena Muerte. Efter-denna syn lät hon gifva sig de -heliga sakramenterna, och sedan denna högtidliga handling var slutad, sade hon med en blick som åter lyste af PR Jag skall nu lemna denna tårarnas dal, och på Guds nåd kommer jag nu i hans rike, der jag vill. bedja honom att se ned till detta stackars barn, denne faderoch moderlöse gosse, som... Faderoch moderlöse! upprepade Juan Jose. Vet ni då inte att han är vår son ? Den döende qvinnan tryckte sina bleka läppar mot sonens panna och sade med svag stämma: Mitt hjertas son, du skall en gång hos våra välgörare betala både din skuld och lina föräldrars; jag, jag kan blott bedja Gud att han välsignar dem så som jag välsignar lem. Juan Josb, sadd presten, de döendes välsignelse är det bästa arf de efterlefvande unna få. TREDIE KAPITLET, Ar adertonhundradefemtiotre, hade Gaspar ch Miguel båda uppnått den ålder att de leltogo i alla arbeten och voro aktade och mtyckta, som den fader, hvilken vårdat dem. Jatalina var nu en vacker, fullvuxen flicka, irbetsam och anspråkslös som modren. Miguel, om hade ett varmt hjerta, hyste den innerigaste tillgifvenhet för hela den familj, som