Aftonbladet – 8 januari 1869, sida 2

för öfrigt att de rätt-trognas biskop icke egde samma rättigheter för sin biskopsstol i Fin. land som de, hvilka tillkommo de: lutherska biskoparne. Allt detta, så heter det vidare, och mycket annat har man nu att tacka svensk-finnarne för, ty från de svenska konungarnes tider härleder sig den ofördragsamhet, hvilken Sverge, som bekant, alltid hyst, för att kunna utrota den rätt-trogna kyrkan i Finland. Men tack vare generalguvernörens i Finland, grefve Zakreffskys, förböner och förmedling likställdes år 1824 den rätttrogna kyrkan med den lutherska. Förordningen af år 1824,,fortfar den rättrogne, var ett högst känbart slag för de finska svenskarnes patriosm. Dessa svenska patrioter kunna ännw den dag i dag är icke inse den sanningen, att Finland sedan urminnes tider var en provins under Nowgorod, att detta land som oftast öfvergjutits af ryskt blod och att det för evig tid är oskiljaktigt förenadt med Ryssland samt utgör e del af det ryska riket. De tro ända till i dag, att deras Finland är ett slags särskild sjelfständig stat med sina egna, dem garanterade lagar, och de tro vidare, dessa svensk-finnar, att de utgöra det privilegierade, herrskande samfundet och att alla ryssar i Finland borde vara dem underordnade eller. ock utdrifvas och icke tålas i Finland. Enligt deras åsigt kan ingen gemenskap finnas emellan den lutherska kyrkan, den högevangeliska, och den rätt-trogna kyrkan, förnedrad, fattig och okur nig som denna senare är) o. 8 v. i samma hätska ton. Slutligen för den rätt-trogne en bitter klagan deröfver att ryska jordegare i Finland (egentligen blott förekommande å de s. k. donationsgodsen i Wiborgs län) få betala kommunalutskylder och deltaga i presterskapets aflöning. Ett sådant förfaringssätt, säger han, att af ryska adelsmän och borgare uppbära skatt till förmån för det lutherska PREV har fortgått ända till innevarande år 68). Denna den finska senatens abnormala förordning öfverensstämmer hvarken med tidens anda eller Finlands politiska förhållanden, samt har lika mycket å ena sidan till full evidens ådagalagt hvarthän de finska patrioterna sträva, som den å andra sidan Sr sårat ryssarnes nationella och religiösa känsla. Det ofvanstående kan tjena såsom ett litet profstycke derpå med huru oblida ögon Finlands ställning till kejsaredömet betraktas från rysk sida. De af den rättrogne; här uttalade åsigterna äro också 1 sjelfva verket intet annat än naturliga konseqvensel af det allaredan med. makt påbegynta store förryskningsverket söder om Finska viken Hvad åter det i ofvanstående citater uttalade klandret emot en förment iotoleran: från den finska kyrkans sida vidkommer behöfva vi blott påpeka det faktum, att vä lutheraner och barn. af lutherska föräldra få döpas till den grekiskt-katolska kyrkan men att deremot den finska prestman son skulle taga sig före att döpa ett ryskt bar till lutherska trosbekännelsen, ovilkorligen enligt gällande förordningar, skulle mist: kappa och krage Den rätt-trogna kyrkan. ställning i Finland är saledes mera skyddar mot angrepp än landets statsreligion sjel har förmånen att vara.