Aftonbladet – 8 januari 1869, sida 2

Kan du? berätta den då. Gossen reciterade följande vers! Santa Uatalina! i morgon är dagen, Då du går till himlen, af glädje betagen. Då säger San Pedro när han ser dig der: Hvad är det för en qvinna som vill gå in här? Jag är Catalina, vill gå in och få rö. Kom in lilla dufva, här har du ditt bo. Så vacker den varl sade den lilla flickan; kan du någon mer? Se, Catalina! utropade hennes bror, som höll på att äta kokta bönor; se, i den här bönan ligger en liten mask som är kokt. Gif mig litet bönor! bad den främmande gossen. Gerna, se der. Tycker du mycket, mycket om dem? Ja, jag tycker om dem, men nu är jag så, hungrig, derför bad jag dig derom. Hvad? Har du kanske -inte ätit middag ? Nej. Inte frukost heller ? Nej. Moder, moder! ropade båda barnen och sprungo till. sin mor, här är en gosse som hvarken har ätit frukost eller middag och han är så hungrig; få vi litet bröd att gifva honom., Har du ingenting ätit i dag? sade modren och gaf med denna ömma barmbhertighet som qvinnorna alltid hysa för barnen, ett stycke bröd åt gossen, i det hon vänligt tillade: Du har då inga föräldrar, mitt barn ? Jo, men de ha ingenting att ge mig. Stackars liten! Och hvar äro dina föräldrar ? Derborta, svarade gossen och pekade på ett skjul i gathörnet, bildadt genom ett tak