Aftonbladet – 8 januari 1869, sida 2

försvarets stationer ådöma gomenskapen arfö ts stat d g kapen ar I För förbrytelse,; begången under tjensteutöfI Disciplinstadgan, som gifver icke blott kårkränkning af 16 regeringsformen. Hvarje ladvokatyr häremot är. fåfäng. Allt straff I förutsätter dom och all dom förutsätter domIstol, och då disciplinstadgan berättigar en Här framträdergalldeles obeslöjad den förr omnämnda falska åsigten om krigarens särskilda ställning i samhället. I ingen annan lag har man trott sig kunna med straff belägga afvikelser från konvenansens eller anständighetens ofta dumma fordringar. När man nu derjemte vet, huru olika begreppen om anständighet äro på olika orter och inom olika samhällsklasser, så finner man, hvilket rikt fält för chikanen detta lagrum lemnar, ja, vill man noga spionera en person, skall an i längder omöjligen kunna undgå att bli dömd för anständighetsbrott, helst då domsrätten är lagd i en enda persons makt. Opålitlighet är ett mycket elastiskt beSrepp Förmodligen menas dermed på detta ställe uttalande af andra politiska meningar än de, som för tillfället göra sig gällande på samhällets höjder. Den aktning, man af andra bör ega, förvärfvas i allmänhet genom noggrannt uppfyllande af sina pligter samt sjelfständighet i karakteren; men enligt den militära skråandan är det just genom sjelfständighet, som man anses vanvårda sin aktning. Detta stadgande, tillämpadt i militärisk anda och betydelse, åsyftar således att hos krigsmannen utplåna den aktning, som han af andra bör -egax. Vi öfvergå nu till disciplinstadgan. Enligt denna kan chef eller befälhafvare vid regemente eller kår samt befälhofvare vid sjörest vid vatten och bröd, eller mörk arrest under tio dagars tid. Afven befälhafvare för detascherad afdelning, som innebar högre JR än korporal, kan öfver sina underlyande utöfva bestraffoingsrätt. Om det förhör, som skall föregå bestraffningens ådömande, finnes ingen annan föreskrift än att. någon af den tilltalades förmän eller kam-l rater alltid bör vara tillstädes.. Det beror dock på befälhafvaren, om han behagar finna förhör erforderligt, ty har han sjelf åsett förseelsen eller eljest funnit henne uppenbar och ostridig,, kan han ålägga bestraffning utan förhör. Befälhafvaren uppträder således på en gång såsom åklagare, vittne, domare och exekutor. Det kan man kalla en enkel rättegångsordning! Det ovärdigaste yckel med juridiska former innefattar dock äsciplastadgans.då om klagan i disciplinmål. Denna ionehåller, att öfver befälhafvares åtgärd att ålägga disciplinstraff må den fällde ej förvägras att hos domstol föra klagan, som dock ej må hindra straffets verkställande i föreskrifven ordning. Således — först undergå tio dagars mörk arrest och sedan klaga! Vi hafva förut talat om det stränga ansvaret för obefogad klagan. Så mycket mera lysande är den upprättelse, den klagande erhåller, ifall han lyckas lagligen bevisa, att han lidit orätt. Denna består deri, att domstolen, som afgör klagomålet, skall utlåta sig, om och i hvad mån, det undergångna straffet bör räknas den klaande till last. Någon materiel ersättning ör det undergångna lidandet kommer aldrig i fråga. : I stället att uppehålla oss vid den mängd löjliga föreskrifter, denna stadga innebåller, om den uppmärksamhet, heder och aktning, som den underlydande vid alla tillfällen skall visa sin förman, vilja vi undersöka, huruvida den domsrätt, disciplinstadgan tillligger befälhafvare, är grundlagsenlig. 16 regeringsformen innehåller följande: Konungen låte en hvar blifva dömd af den domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder ning, skall således krigsman dömas af krigsdomstol, men icke af befälhafvare ensam, t en person kan aldrig utgöra en domstol. chef, utan till och med korporal rätt att ålägga strafi, innebär således en uppenbar enda person att Pg straff utan både dom: och ransakning, är hon grundlagsvidrig. Hvad slutligen beträffar förordningen om krigsdomstolar, så måste vi, i följd af de åsigter, som ofvan blifvit utvecklade, ogilla dessa domstolar under fred. Specialdomstolarne hvila på en från medeltiden ärfd åsigt, att hvar och en blott skall dömas af sina likar, men i samma mån alla biifva medborTgare, böra ala dömas af landets allmänna domstolar, och specialdomstolarne äro ieke blott öfverflödiga, utan till och med hinderliga för utveckling af en sann medborgerlig anda. Endast i krigstid, då disciplinen skulle lida genom uppskof med ransakning, behöfde särskilde militära domstolar upprättas. Särskildt ogilla vi det uti ifrågavarande författ-ning förekommande stadgande, att den befälhafvare, som förordnar krigsrätt, har att bestämma, hvilka ledamöter i rätten skola tjenstgöra.. Ledamöterna i krigsrätt böra naturligtvis väljas af den afdelning af krigsmakten, för hvilken krigsrätten förordnas. Ryska kyrkan i Finland. Uti. De:I cembernumret för förlidet år af Samtidens BEE FAR EE SA AS SNRA EET Pe