Aftonbladet – 8 januari 1869, sida 2

och han har inte något bröd att gifva hoiom ! : . Juan Josb, sade i sin ordning deras mor, den stackars mannen är främling här och utan skydd; det gör mig ondt. ön du så vill; skola vi föra honom hem och säga til åt läkaren. a Hvarföre skulle jag icke vilja det? svarade mannen. Jag har i mitt hela lif aldris Hehöft säga ett: för Guds barmhertighets skull! lofvad vare det gadtomliga nåden! Alltid har det i mitt kök funnits en Vrå för den fattige, om han kommit eller gått, eller varit sjuk eller behöft hvila, och alltid har det för honom funnits en bit bröd af det jag gjölf ätit: Visste de kanske inte detta, Hustru ? FORSS SR ; Godt, sade husträti, shjelp tig nu, Juan Josb, att lyfta upp den här sjuklingei, så skola vi leda honom hem till 08s. Så sagdt, så gjordt. Barnen ville också hjelpa till: den ena tog skäran, den andra hatten, den tredje tog ett litet knyte med kläder och allesamman begåfvo sig till Juan Josås boning. På en af de grofva bastmattor somi mejerier Och Vinpressar af arbetarne brukas som sängar, breddes några fårskinn och ett par lakan, och på denna bädd nedlades den sjuke. Den lille aspar skickades efter läkaren, med förmaning att flyga och strax vara tillbaka,. Läkaren kom och förklarade den sjuke vara mycket svårt angripen, ordinerade åtskilliga medikamenter, samt gaf flere föreskrifter angående den sjukas behandling, hvilka genast fattades och följdes med denna snabba uppfattning af sjukdomens karakter, som är egendomlig för så kailade täcka könet, hvilket vi dock hellre borde kalla det goda. å Efter intagva läkemedel och vederbörlig