Aftonbladet – 7 januari 1869, sida 4

då administrationen å dessa till allra störstå delen varit och är mönstret på denna sidan Östersjön, så innehåller hans skrift åtskilligt, på vårt jernvägsväsende fullt tillämpligt. Efter Norrköpings Tidningar, meddela vi här några utdrag ur hr Harkorts skrift: I nästa kupe sitta vänner och bekanta; man skulle angenämt kunna fördrifva tiden i deras sällskap, men man är genom kupens oomkullstötliga vägg skild från dem. Der man sitter måste man förblifva sittande; tråkigheten och ledsnaden komma icke blott hufvudet att somna, utan äfven benen att domna. I det inspärrade sällskapet befinnes någon, som behöfver aflägsna sig, men huru bringa det till konduktörens eller någon annads kännedom? Någon blifver sjuk — huru begära hjelp? Ett plötsligt behof måste tillfredsställas, ett slaganfall har inträffat, men det gifves intet medel att derom underrätta någon bland den tåget åtföljande betjeningen, ännu mindre att få tåget att stanna. Den på en öde ö öfvergifne kan förr erhålla bistånd än den bjelpbehöfvande på ett bantåg, der det saknas hvarje apparat att tillkalla hjelp. I en ordnad stat kan det naturligtvis icke tillåtas ens fruntimmer att hvar och när som helst falla i vanmakt; sådant måste ske på de ställen och tider, der tåget stannar. Att anbringa en ringklocka i hvarje kupå, för att kunna tillkalla konduktören, öfverstiger kanske icke helt och hållet den tyska uppfinningsförmågan, men den skulle störa beqvämligheten och slentrianen i tjensten. Kupeerna af första och andra klassen äro visserligen fria från många obeqvämligheter, som naturligtvis anses ovilkorligen tillkomma tredje och fjerde klasserna, men de hufvudsakliga obehagen äro lika för dem alla, ja i vissa fall ännu värre för de båda förra. Man kan i dessas föga upptagna kuper blifva bestulen, plundrad, mördad och bitvis utkastad ur kupen, utan att sådant bemärkes af tågets tjenstemän och utan att den olycklige kan erhålla den ringaste hjelp. Så behandlas allmänheten på jernvägarne i — Tyskland! Huru annorlunda, huru mycket bättre och värdigare är icke förhållandet i Nordamerika! Den resande löser vid luckan sin biljett när som helst eller stiger utan sådan upp i den alltid öppna kupgn. Kupeerna sammanhänga med hvarandra, så att man kan gå ur den ena i den andra. Så snart man inträdt, uppsöker man, vandrande genom kupterna, hvad plats man behagar. I midten är vägen fri; till höger och venster äro parvis placerade säten, hvilka för öfrigt kunna svängas -omkring, så att personer, som sitta rygg om rygg, kunna, om de så finna för godt, ögonblickligen vända ansigtena mot hvarandra. Sedan tåget satts i gång, går konduktören fram och tillbaka och låter visa sig biljetterna. Den som icke har någon, underkastas ej den inhumana procedur, som man plägar använda i Tyskland, utan han betalar hvad taxan föreskrifver och dermed är saken afgjord. På ett sådant tåg kan man uppleta åt sig en passande omgifning; man går dit, der man har vänner och bekanta; man konverserar, diskuterar eller uppgör affärer midt under färden. Man behöfver icke, såsom extra vederqvickelse på resan, få sina öron fyllda med barnskrik, oberäknadt alla andra öbolinga hvilka små barn såsom passagerare medföra; ty det följer med hvarje tåg en särskild kupe, dit sådana personer, som medföra små barn, hafva att begifva sig. Man är icke tvungen att svälja röken af importerad eller hemodlad potatisblast eller kålblad, ty i hvarje tåg finnes en kup för rökare, Under den varma årstiden finnes alltid friskt vatten att tillgå; om vintern äro kupeerna uppvärmda. Under sommaren medfölja äfven personer, som försälja frukt, bakolt 0. s. Vv. Och hela året om är tillräckligt sörjdt för både god och dålig lektyr, ty kolportörer af alla slag saknas aldrig.