Aftonbladet – 7 januari 1869, sida 3

a TEAK ä ån GV SNR TAR NESS RRAESRA BE SA EA NNE att begagnas till marinstation. d : AUSTRALIEN. En underrättelse från Sidney af den 6 Dell cember till London-tidningar förmäler, att I Maoris på Nya Zealand (de infödde af malajisk race, med hvilka kolonisterna städse Tligga i krig), hafva öfverfallit och mördat t) femtio europeiska familjer. N Huru förhålla sig kristendom och verlds; lig bildning till hvarandra och hvilka . fordringar ställer den senars nu för tiden på presterna? : I Schweiziska presterskapet håller sedan flera Jar ett allmänt årsmöte, hvarvid sammankommer en stor del af landets presterskap, både af den ortodoxa, förmedlande och friare riktningen, och hvilket möte äfven besökes af flera tyska teologer. Så har t. ex. Tholock länge varit en årlig gäst vid dessa möten. Hufvudämnet vid årets möte har varit den ofvan uppställda frågan. 1. Pastor Tanner från Basel, tillhörande den förmedlande teologien, var utsedd till referent och besvarade frågan sålunda: Den 21 November fira vi vårt sekels Origines, Schleiermechers, 100:åriga. födelsedag, hans, hvars bemödande var att med hvarandra försova kristendom och kultur. För ett år sedan dog Rothe, samtidens Schleiermacher. Han är för referenten vår frågas egentlige fader, hvilken han betecknade som den mest brinnande i vår tid, och han sade, att i afseende på henne äro vi alla förmedlingsteologer. Hvad är kristendomen? Ej en lära, uten ett lif, den genom Jesus Kristus fulländade lifsoch kärleksgemenskapen med Gud och menniskorna. Verldsbildningen är ej en blott urbanitas, hyfsning, umgängsbildning, beläsenhet, talarefärdighet och fasbionabel klädedrägt, utan humanitas, utbildning af de andliga anlagen. Hon har sin rot i verlden, såvidt denna ej bildar en motsats till Gud, alitså i menskolifvet. Detta verldslif måste genomträngas af kristendomen som surdeg, det hemtar af kristendomen nya bildningselement. Från Rom och den dermed beslägtade riktoiogen i protestantismen ljuder nu visserligen lystringsordet: Kristendom utan kultur I Kristendom eler verldsbidning! Ett non possumus skall ock bli resultatet af 19:de seklets kyrkomöte. Samma rop ljuder för öfrigt äfven från yttersta venstern. Äfven Strauss ställer tron och vetandet som oför-, sonliga motsatser mot hvarandra eller lemnar åtminstone tron och religionen till det på barnets stadium stående folket, under det han tar vetandet i anspråk för de bildade, ! och gående utöfver honom förklaras af många representanter af hans riktning kristendomen för bildningens hinder och motsatsen formuleras så: anlingen otro och bildning eller kristendom och råhet. Dock hänvisas kristendom och bildning till hvarandra: menniskans jordiska och himmelska natur, själ och kropp, kunna ej slitas i sär, det ena måste stärkas och Jifvas hos det andra. : Visserligen kan och måste verldsbildningen, om -hon saknar sedligt allvar, genom sigj sjelf gå under, såsom vi se af Athens och Roms öde. Det låg derför något berättigadt i den fanatism, hvarmed enskilda kyrkofäder vände sig mot dåvarande bildning, i fanatismen hos en Savonarola, som i striden mot den fruktansvärda osedlighet, som inbröt i följd med restaurationen, äfven brände; böcker och bilder af högt värde på sin pyramid, i den fanatism, hvarmed i reformationstiden enskilde vände sig mot konsten. Verldsbildningen för sig ensam skapar bla-. serade, råa, materialistiska, hon medför ett. tilistånd af andlig ruttenhet, och hvarhelst en sådan åtel är, dit skola örnarne samlas. De vetande håna de troende som efterblifna och äro dock ej sjelfva tillfredsställda med sitt vetande, såsom det i Fausts klagan på det mest gripande sätt uttalats. Men liksom veridsbildniogen beböfver kristendomen, så ock kristendomen verldsbildningen, om den ej skall försjunka till förstening. Först då tiden fullbordats, då detnödiga kulturstadiet nåtts, kunde kristendomen , ingå i verlden. I Jesus har visserligen enl. skapande urkraft framträdt, han är ej blott. en son af sin tid, en produkt af judaismen l, och hellenismen; men nekas kan dock ej, att!, Jesus var berörd af den grekiska tidsbild-:. ningens ädla krafter. Hans skarpa ord mot ; ? j s 1 denna verldens visa och förnumstiga riktades ej mot konst och vetenskap, blott mot hans tids jordiska, sjelftillräckliga bildning. Af lätt insedda skäl var ej heller Paulus nägon konstvän; men icke desto mindre var hans verldsbildning en oumbärlig faktor i hans apostelkraft. Högbildade män voro ock I; sedan kristendomens kraftigaste stöd, och då affällingen Julianus ville nedsätta kristendomen till bondereligion, ansågo kyrkofäderna det som den största , fara, större än de blodiga förföljelserna. ÅAfveni medeltiden trädde verldsbildningen bjelprikt till kristendomens sida, ty ej de förslöade byzantinerna, utan de bildade benediktivernas kloster voro kristendomens egentliga representanter. Visserligen blef genom hela medeltiden vetenskapen blott teologiens tjenarinna; rätt friskhet 1 forskningen kunde ej uppkomma; derför nedsjönko ock kyrkorna i barbari, och tillstånd uppkommo såsom de, mot hvilka Hutten och andra slungade sina epistole obscurorum virorum. Utan reformatorernas kumanistiska bildning skulle alla deras bemödanden blott ledt till en schism, aldrig till en kyrko j? förnyelse. Gode Gud, hvad godt skola dö? åstadkomma, som blott tro sig kunna ek något genom förakt för jordiska ting. Denna klagan af preceptor Germanie förtjenar än it dag uppmärksamhet. Ur kristendomens I IA ec Jan, I Sch fn ket fn Lok nn Be rf