SKILDRINGAR UR FOLKLIPVBT I SPANIEN. FERNAN CABALLE205). Öfversättning of Mathilda Langlet. SJUNDE KAPITLET, Vicente har än en gång lyckan emot sig. På verandan (ett oumbärligt tillbehör till hvarje trädgårdsmästares boning) iden trädgård, som fordom tillhört klostret Santo Domingo, såg man ett år senare en ung man sitta med hufvudet lutadt i handen och armbågen stödd mot knäet. I hans närhet satt en gammal qvinna, som säkert för hundrade gången lagade en skjorta. Den gamla var kusin till Jose, skogvaktaren. Efter en stunds tystnad vände hon sig till ynglingen och sade: Vieente, gosse, tänker du inte söka dig in-i hospitalet i Madrid? Min Juan säger att man mår mycket bra der. i Spaniorernas karakter, liflig, oberoende, fri från all veklighet, deras medfödda måttlighet, deras få behof, göra att de afsky allt sammanboende och allt beroende, medan klimatets mildhet, som ej fordrar särdeles mycket skydd mot väderlekens vexlingar, väcker deras vedervilja mot alla stängda bostäder, hvilket allt gör att deti Spanien möter stora svårigheter att inrätta hospitaler och sjukhus för vanföra personer, hvilka. betrakta dessa inrättningar mera som svåra fängelser än som fristäder. Derföre svarade också den tilltalade med stor bestämdhet: Nej, sefiora, jag går ej dit de förkastade gå. Dessutom, skulle jag vid tjugufem års ålder, frisk och sund och vid fulla krafter, stänga in mig. mellan fyra väggar som en kyckling i sin bar, och bara lägga armarne i kors? Bevare oss Gud, hvad arbete skulle 4) Sö Å. B, nir 1—3: