— Skandinavisk julfest i Rom och gäflig censur. Likasom förlidet är (skrifs ver en korrespondent från Rom till danska Dagbladet) är det julen, som plötsligen ökat skandinavernas krets med ett så betydligt antal, att icke mindre än 85 skandinaver, till öfvervägaude antalet danskar, kunde samlas i Palazzo Corea för att der, tätt invid foten af kejsar Augusti mausoleum, fira julen efter nordisk sed. Föreningens stora sal var festligt smyckad med byster af nordens konungar samt de trenne rikeoas vapen och flaggor. Sidoväggarne pryddes af två lifliga kartoner utaf Otto Bache. Framför hästskobordet hade man ställt den rikt smyckade jullagern, hvars krona nådde taket. Flera skålar, i både bunden och obunden stil, föreslogos. Så föreslog svensk-norsk-danska konsuln, statsrådet Bravo, de båda konungarnes skål, och fil. d:r G. Rode nordens. D:r V. Bergsöe tolkade julens betydelse i Rom, och fil. kandidaten Schneekloth talade för qvianan. Stämningen blef efter hand mycket lifvad.. Efter måltiden tändes julträdet, och under. skämt och löje fördelades gåfvorna medelst lottdragning. Först inemot kl. 3 åtskildes de sista deltagarne i festen för att i den månbelysta sommarnatten vandra dels till Fontana di Trevi, dels till kyrkorna San Carlo in Corso eller Santa Maria maggiore. Såsom någonting egendomligt tillägger korrespondenten, att en af d:r Bergsöe författad sång, som var ämnad för den muntra delen af festen och som festkomiten hade beslutat att låta trycka, blef qvarhållen af påfliga censuren. Först samma dag festen skulle ega rum, fick författaren efter fem dagars förlopp sitt manuskript åter med den anmärkningen, att såvida han ville rätta julvisa till visa och jul till jultid, och derefter låta den undergå en ytterligare censur af poliseny kunde det måhända finnas någon möjlighet för honom att erhålla ett imprimatar. Då en ung dansk för några år sedan dog här i Rom, hade vi intet annat ställe, der vi kunde lägga hans lik, än inom sjelfva föreningens lokal; vi Kunde icke en gång få rista en grafskrift öfver den döde, utan att sända in den till påfliga censuren, och nu få vi protestanter ur samma källa veta, att vi icke hafva en jul, utan endast en jultid.