illsammans: en metod, som icke är fullt tillörlitlig och som vi icke obetingadt kunna villa, äfven derföre att den förminskar analet af dem, som ådagalägga, att de satt rärde på och utöfvat sin politiska rätt. Valets utgång öfverraskade ossicke. Med sännedom om de medel, som strax före vaet användts, för att skrämma folk för herr Hedin och då vi mot vanligheten sågo emoetsverkens löntagare, ifran presidenterna till och med vaktmästarne, trängas kring valarnorna, antogo vi, att öfvervigten af dem, som röstade på hr Lindhagen, egentligen för att derigenom rösta emot hr Hedin, skulle: bli långt större. Det är, i parentes sagdt,l anska lätt för embetsoch tjenstemän, som a sin förmiddagsverksamhet i närheten af vallokalen, att der infinna sig, då deremot t. ex. handtverksidkaren måste för sådant ändamål lemna sitt arbete, kläda sig för att ut och vanligen förspilla en hall arbetsag. Vi finna ingen anledning att beklaga valresultatet, ty det är i sig sjelf ganska godt. De reaktionära, konservativa och. prohibisterna ha icke vågat uppställa någon egen kandidat, utan ha nödgats gifva sina röster åt en person, som de ifrån sin ståndpunkt betrakta hardt nära som ultraliberal och då denne, jemte dessa röster erhöll ett antal moderat-liberalas, som haft tillfälle att personligen lära känna och värdera honom, så uppstod härigenom för honom en majoritet, men icke af ecraserande beskaffenhet. Den minoritet, som röstade på den rent demokratiske kandidaten, var så stark, att sjelfva faktum blir i hög grad betydelsefollt, när man besinnar att det här var fråga om en yngre man, som första gången ifrågasattes för erhållande af ett vigtigt medborgerligt uppdrag, samt att de röster, som afåfvos för honom, fritt och uppriktigt egnazz åt hans politiska grundåsigt och hans talang. Hvad angår de offentliga valförberedelserna, så har detta val ytterligare bekräftat deras nytta och oumbärlighet. Utan det offentliga valmötet skulle valet icke ha framkallat det lifliga deltagande, som nu egde rum, och i stället för den sammanhållning, som visade sig, skulle å ömse sidor röstsplittring å flere kandidater ha inträffat. I enlighet med de åsigter vi förut uttalat, anse vi hr Lindhagen utgöra en i många hänseenden mycket god acqvisition för andra kammaren, ehuru han der egentligen icke fyller någon lucka elier afbjelper ett länge kändt behof. Den fullt sjelfständiga och liberala sidan. inom -kammaren är stark till sitt antal och räknar många goda krafter, men hvad man der i någon mån lider brist uppå, är skickliga, vaksamma och energiska debattörer, som icke inskränka sig till att i märkligare frågor komma med ett mer eller mindre vackert och sakrikt anförande, utan som med oaflåtlig uppmärksamhet följa debatterna och äro redo att med klarhet och skärpa använda logikens måttstock. vare sig på ministeriella anföranden, som alltför ofta få passera utan all egentlig granskning, eller på de fyndiga inkast, som mot reformförslag göras af en och annan bland byråkratiens skickliga och rutinerade representanter. För de reaktionära och konservativa finnes icke den ringaste anledning att jubla. Valresultatet i sin helhet — såväl med afseende på majoritet som minoritet — är och blir för dem ett nederlag. Den sidans åsigter ha icke genom detta val fått någon vind i de slappa seglen. En sådan koalition som den, hvilken nu till följd af alldeles säregna omständigheter egt rum, för att åvägabringa en majoritet, är onaturlig och under vanliga förhållanden omöjlig. Allraminst kan den komma i fiåga, då det i sommar gäller att välja 14 representanter för hufvudstaden och då hvarje fraktion tvifvelsutan röstar på sådana kandidater, som verkligen representera dess åsigter, i hopp att ett större eller mindre antal af dessa skola lyckas erbålla majoritet.