Aftonbladet – 5 januari 1869, sida 3

behöfver det minsanh! hon är ju så blek och eländig, som om hön hade tredjedagsfrossan. När tror hon väl. att en sådan lycka skall bjudas henne en gång till; efter hon föraktar detta tillbud? Vamos! det ärju knappt möjligt att tro något sådant! Från gårdsegaren och köpmannen till millonären är det icke så långt, skall jag säga. Skulle man någonsin, hört något dylikt? Hon är ju från förståndet.x, Nej, Curro, det är hon-icke.s Du tycker kauske att flickan bye gig klokt åt, du?x 5 Om det är klokt att föredra -förnöjsamheten framför lY-can, då handlar hon så förståndigt SOM nöjligt. Det der ar ju bara prat, kärlekspjoller, som Ike är värdt ett kumminkorn en gångi, Så tyckte du ieke förr i tiden, Curro. Vid den onde andens lif! Ett sådant fördömdtrepeterur den. qvinnan är! utbrast trädgårdsmästaren förgrymmad och aflägsnade sig brummande: qvinnor! listigare än armar, envisare än mulåsnor och se sig lika litet före som den, som kikade på stjern och stupade i brunnen. Emellertid satt Rosa sin kammare o sydde. Stundom gret hon, stundom sjön; hon, stundom både gret och sjöng hon: Rosa så min moder ville dig ee org och smärta kalla, et finns ej ros 2: Hyilkens blad q dock flla, 4 a födda af din sorger, som mig qvälja, Skalle hafva, om de möttes, Mycket att hvarann förtälja! Mellan kalken oeh hostian, O, min Gud, jag beder dig, Låt oj sorgen honom döda, Sorgen, som skall döda migt