Aftonbladet – 31 december 1868, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. OÖmensklig behandling. Från London skrifves. följande till en tysk tidning: Tre tyska maskinarbetare blefvo i Havre af matroser på engelska ångfartyget Cella öfvertalade att vid artygets afgång gömma sig på skeppet och sedermera genom arbete ombord arbeta af passagerareafgiften och kosthållningen. Då de vid första höga sjö nödgades visa sig, mottez befälhafvaren, kapten Gleadell dem med en straffpredikan, hvars mildaste uttryck inskränkte sig till fördömda tyska svin,. Genast dömda till vatten och och bröd måste de dagen igenom bära vatten och kol, och då de, utmattade af ansträngning, öfver väldigade af sjösjuka och genomblöta af det öfver däcket strömmande hafsvattnet, sökte ett skydd i någon vrå, blefvo de genom sparkningar nödgade att bege sig derifrån, sökande någon annan icke mitidre hotande plats. Man ekulle måhända ej kunnat klaga öfver de lidanden de arrid met niskorna fingo utstå, då de egentligen voro sjelfförvållade, omkaptenen på Cella efter deras utståndna plågor lemnat dem i Newyorks hamn och ansett deras arbete ombörd hafvä gvittat resekostnaden. Men detta gjorde han alldeles icke. Så snart amerikanska kusten kom i sigte och fartyget var på väg till hamn, blefvo de tre tyskarne, bundna i kedjor, nedkastade i det nedersta skeppsrummet, der de fingo tillbringa sju dagar i mörker utan anhnan fiiat än Vatten ock bröd och utan annat sällskap än en mängd råttor, som gnagde på deras skodon. Först då fartyget åter kom i öppen sjö, blef deras fängelse öppnadt och kedjorna lossade. Efter nitton dagars resa, kom fartyget till Themsen; de utbungrade blefvo genast ånyo belagda med kedjor och nedförda i skeppsrummet, der de fingo tillbringa tre hela dygn. I Victoriadockan löste man deras fängsel och förde dem till ett annat skeppsrum, som var så litet att de hvarken kunde stå eller ligga der. Efter två dagårs uppehåll der, ansåg gig kaptenen, till följd af deras höga jämmerrop, tvungen att åter låta nedföra dem i det mörka rummet, hvarifrån de likväl genom den menniskovänliga stewardens tillhjelp lyckades rymma och komma i land. de begge starkaste kände sig i frihet, började de genast ropa på polis, under det den tredje, för mycket kraftlös att kunna följa de båda olyckskamraterna, var nära att med våld blifva släpad tillbaka. Hans nödrop väckte emellertid deltaande hos dem, söm voro sysselsatta med arbete 1 dockan och äfven han blef öfverlemnad i polisens skydd, hvilken likväl strax lemnade alla tre, då ingen åklagare fanns. Genom egarens till Murkmanns hötel beredvillighet och raskhet, blef emellertid preussiska legationen genast underrättad om händelsen. Wiärwembergske konsuln hänvisade de olycklige till den förening, som till skydd för tyska undersåter fanns på platsen och denna vidtog genast de mest energiska mått och steg. Nordtyska förbundets sändebud förklarade att konsulatet ofördröjligen skulle erhålla meddelande om saken och afsände också en skrifvelse till detsamma, men dervid tyckes hans åtgärd ock ha stannat. Den ofvannämnda föreningen deremot har tagit reda på förhållandet ända till de minsta detaljer och det lyckades äfven densamma att för några dagar sedan af magistraten i Stratford utverka en arresteringsorder mot den omenskige befälhafvaren kapten B. Gleadell. — Etthundrade ord, alla börjande med s, sammanställda till en Skildring. Skummande sjön ses skölja sandiga stranden. Skeppens sönderslitna segel sväfva såsom stolta simmande svanor. Sommarens sjunkande sol sänder sina sista skimrande strålar, söfvande skogarnes sus samt sädesåkrarnas svall. Sorlande silfverbäckar strömma, stänkande skogens skära små sippor, som sluta sig stilla. Sylvias smältande sånger smeka sörjande sinnet, stilla saknadens svidande smärta. Svårmodigt svärmande sörjer skön Signe, sin Sigur, som, sista sommaren, stormupprörda svallvågor slukat. Signe suckar, seende sina små syskon slumra sorgslöshetens stilla sömn: snart skall sista sömnen sluta Signes sorger. Sjung, Sylvia, sjung! somnen, svallande sjöar, skumhöljda stränder, susande skogar, sorlande strömmar, skära små sippor, somna, somna, Signes svidande sorg! (ÅBO UNDERR.)