Aftonbladet – 31 december 1868, sida 3

Europas politiska horisont är full af hotande moln, och länge dröjer det kanske e innan ovädret bryter lös och den väpnade freden förvandlas i ett allmänt europeiskt krig. Den alltid försigtiga handeln smyger sig då mer än någonsin fram på rakaste och säkraste väg. Störsla delen af ryska handeln måste då transitera Sverge. Hvem vet, hur snart detta kan inträffa, och böra vi ej med all makt möjliggöra en rörelse, som dessutom midt under ett verldskrig skulle tillförsäkra oss fredens välsignelser? — Ty då Ryssland är en af verldens största både konsumenter och producenter, äro vestra Europas folk och Amerika så intresserade i fredandet af dess handel, att de alla måste förena sig om att skydda neutraliteten hos en sådan handelsled. En vanlig invändning mot rysk transito öfver Sverge är att denna försvåras, ja omöjliggöres genom två omlastningar med deraf följande tidspillan och provision. Ingen, som på kajerna i utlandets större handelsstäder sett en ångkran på 6—8 timmar lasta eller lossa ett stort fartyg, kan anse en dylik omlastning hindersam; men äfven här 1 Sverge hafva vi god erfarenhet af dylika omlastningar vid våra flesta småbanor, der den, verkställd med menniskokraft, dock blott kostar 14—3s öre pr centner, eller omkring 1 penny pr ton, medan hvar man på 6 timmar flyttar 150—200 centner. Enhvar inser då lätt, huru billig och snabb en sådan omlastning kan göras, när ett fartyg med tre lastrum stannar vid en jernvägskaj och ångkranar lossa lasten direkte i godsvagnar, som afgå till motsatt kust af Sverge och der på lika sätt tömmas i väntande fartyg. Denna förbindelse at sjöoch landtransport gör ock att, äfven vid betydligt utvidgad rörelse, jemförelsevis få magasiner behöfva uppföras. Då särskild personal i hvarje hamn å transitbolagets linier ständigt äro sysselsatta med att öfvervaka och verkställa dessa omlastningar, kan naturligtvis bolaget derå med fördel beräkna lägre provision än som vore möjligt för någon enskild speditör. Det vore således i hög grad önskligt och till gagn såväl för inkomsten å våra redan befitliga stambanor, som för åstadkommande af närmare beröring med den ryska marknaden till ökad afsättniog af våra industrialster, om några åtgärder med första vidtores för att leda ryska handeln transito öfver Sverge. Vi hafva med nöje hört att flera ramstående män hafva för afsigt atti dessa lagar bilda en svensk kärna för ett sådant ransitbolag samt att vederbörande auktorieter såväl i Sverge som i Ryssland synas illiga att på allt sätt befrämja den för begge änderna vigtiga frågans lyckliga lösning. Ett Wyssland, som likt det nuvarande på fredväg mångdubblar sin makt inom egna änser, ett jordbrukande folk, som utbyter a råämnen mot utländska industrialster ch utifrån hemtar sitt mesta behof af jern, öres naturligt till gemensamma intressen ned ett intelligent grannfolk, som, i oerhörd illgång på de ädlaste jernmalmer, på skogar ch torfmossar till dessas förädling samt på u föga använd naturkraft i vattenfall, har la elementer till skapande af en storartad ndustri, för hvars alster vi hafva så närbeigen marknad.