Aftonbladet – 31 december 1868, sida 2

Yr ——e—— AL — RN STOCKHOLM den 31 Dec. Oaktadt alla de bemödanden, som gjorts af de konservativa att motarbeta, förkättra och förhåna offentliga valförberedelser, torde man numera snart nog fåanse dem ha införifvat sig med våra seder och blifvit, hos oss såsom annorstädes, oumbärliga för att tillvägabringa den sammanhållning inom talrika valmanskorporationer, hvilken utgör vilkoret för att flertalets åsigter, men icke småkotteriers inflytande eller en oberäknelig slump ! göra sig gällande vid valet. Otvifvelaktigt är ock, att sådana valmöten mäktigt bi-! draga att väcka det politiska medvetandet, att utbreda en klar uppfattning af betydelsen utaf den vigtiga medborgerliga handling, som en valförrättning innefattar. Kandidaturen är visserligen icke oskiljaktig från de offentliga valförberedelserna, allra minst i den mening, att personer skulle sjelfmant framträda och anbälla om valmännens förtroende. Vårt folks lynne och vanor torde länge komma att lägga hinder i vägen för uppkomsten af en kandidatur i denna bemärkelse. Men deremot synes man börja att alltmera betrakta det såsom en naturlig sak, ja nästan såsom en pligt, att personer, som veta sig vara på allvar ifrågasatta såsom kandidater, gifva valmännen tillkänna, icke blott om de äro benägna att mottaga ett dem ämnadt uppdrag eller ej, utan äfven framlägga ett politiskt program, då de dertill af valmännen uppfordras. Det i förgår härstädes hållna valmötet lät nyss antydda omständigheter ganska klart framstå. Till en början medförde detsamma den vigtiga fördelen, att valmännens uppmärksamhet koncentrerades på två kandidater, en för hvardera af de olika meningsskiftningar, hvilka söka att genom den blifvande riksdagsmannen blifva representerade. Men till och med anhängarne af den ene bland de sålunda uppställda kandidaterna, revisionssekreteraren Lindhagen, lära svårligen kunna undgå att inse olägenheten deraf, att han från mötet uteblef. Detta uteblifvande uppfattas nemligen af många såsom ett bevis, att hr Lindhagen helst önskar att icke vid valet ifrågakomma, och af andra åter såsom bevis på ringaktning mot valmännen, hvilka väl, säger man, kunnat fordra, att den som är ifrågasatt att erhålla det vigtigaste medborgerliga förtroende de hafva att gifva, gör sig besvär att möta dem, om ej för annat så för att låta dem veta om han önskar blifva riksdagsman eller ej. Att hr Lindhagen icke tillstädeskom hvarken såsom valman eller kandidat, oaktadt inbjudningen till mötet var utfärdad af de kommunens förtroendemän, i hvilkas krets det ifrågasättes.att han skulle inträda, har mången äfven ansett såsom en bristande uppmärksamhet mot dessa hans tillimnade kamrater. Vi veta väl, att, å andra sidan, hr Lindhagens uteblifvande är en merit hos sådana konservativa, som betrakta de offentliga valmötena, likasom hvarje annan fri yttring af medborgerligt lif, såsom en styggelse; och vi föreställa oss att man från detta håll icke kommer att uppgifva hr Lindhagens kandidatur, hvilken daremot, efter hvad vi kunnat förnimma, förlorat rätt många anhängare genom hans uteblifvande från valmötet. Deremot förvärfvade den andra af de ifrågasatta kandidaterna, litteratören S. A. Hedin, ofelbart ett stort antal anhängare bland valmännen genom sitt öppna, manliga och bestämda, men tillika hofsamma och anspråkslösa uppträdande, och det är numera, sedan hr Mankell afträdt från kandidaturen, icke något tvifvel om, att hr Hedins kandidatur kommer att vid valurnorna understödjas af alla de valmän, som anse, att på den plats bland hufvudstadens representanter, som det nu är fråga om att besätta, bör ställas en man, som representerar mera prononcgradt frisinnade åsigter och eger förmåga att med talang föra deras talan. Efter vårt förmenande är det af rätt mycken vigt, att hufvudstadens valmän söka att med en så beskaffad riksdagsman fylla den lucka, som uppstått bland de frisinnade idgernas förkämpar inom representationen genom August Blanches bortgång, och då det nu visat sig, att en person, som man kan hoppas skola värdigt fylla en sådan uppgift, lyckats tillvinna sig valmännens sympatier och förtroende i så hög grad, som vid valmötet visade sig vara händelsen med litteratören S. A. Hedin, så är det antagligt att alla nyanser af det deciderade liberala partiet vid valet om tisdag gifva honom sina röster. RARE NRRRATRE