Aftonbladet – 30 december 1868, sida 3

ning. FREPSEREEANOERREEAASESEN Svenska rordpolsexpeditionen 1866 (Bref till Göteborgs Handelstidning.) Arets svenska polarfärd är slutad, del Itagarne i densamma äro skingrade åt olik Thåll och Sofia hvilar åter tryggt i Carls kronas hamn. Att vidare tala om dett ämne synes derföre måhända öfverflödigt men dock anser jag mig, dertill från fler håll uppmanad, böra anhålla -om plats fö ännu ett bref, blott med den skilnaden, at detta ej är från. utan om vår polar-expe dition. Atskilliga hafva nemligen framkasta den frågan: hvilka äro resultaterna af den samma? — och det är härpå, som jag vill försöka att lemna ett svar, så godt det fö närvarande sig göra låter och det i min för måga står. . Jag tager mig dessutom frihetei att på samma gång inflicka ett och anna rörande några Spetsbergs-förhållanden, son Jag i de föregående brefven råkat att för igå. Då vi på vår färd mot norden lemnade de norska ytterskären, hemsände: jag med et mötande ryskt segelfartyg ett bref, hvilket efter hvad jag förnummit, ej kommit denn tidnings redaktion tillhanda. Huru egenkär det än låter, kan jag ej annat än beklage detta, ty i nämnda bref redogjordes för planen och ändamålet med vår resa, och att i detta afseende åtskilliga mindre riktiga föreställning r inom vårt kära fädernesland varit och ännu äro rådande, och att till följd häraf uppfattningen af a resultater är mer eller mindre skef, har jag haft tillräcklig anledning att erfara. Måbända skulle: mitt bortkomna bref kunnat i någon mån bidraga till -bibringandet at riktigare föreställningar. Så t. ex. har jag haft tillfälle att höra en så lydande slutledning: expeditionens mål var nordpolens uppnående; detta skedde ej och — alltså är denna expedition att anse såsom misslyckad. — Om förlåtelse, premisserna äro ingalunda fullt riktiga och derföre är äfven slutsatsen lika förhastad som oriktig. Nekas kan ingalunda, att enhvar af o8s skulle med -inherlig glädje hafva trampat på polen, nästan ätven med fara att, liksom Tegoårs oförvägna vise, få cfrysa der till dommedag ; onekligt är äfven att i resans plan. ingick att söka framtränga så långt mot norden som möjligt. Men detta var ej resans enda syfte. Äfven antaget, att man t. ex. funnit ett nytt land norr om Spetsbergen eller att man nått t. ex. Sö:te breddgraden, så skulle detta ej hafva lembat synnerligen andra spår efter sig än en liten linie på kartan eller en punkt på densamma med tillsats: höchster v: d. Schwed. Expedit. 1868 erreichte Punkt,, såvida ej en möjligast noggrann undersökning samtidigt företagits af de besökta trakternas naturalster och öfriga naturförhällanden, En uteslutande geografisk expedition, utan dermed förenade naturvetenskapliga undersökningar, vilja vivisserligen ingalunda frånkänna allt värde, men nog tyckes den snarare likna en rekognoscering af en fientlig fästning, än densammas eröfring, En likartad tanke har säkerligen legat till grund för alla de svenska Spetsbergsexpeditionerna, äfven den sista, och derföre, äfven om förhopppingarne om stora geografiska resultater visat sig vara alltför sangviniska, bör man ej förgäta, att äfven andia resultater varit afsedda — och att dessa ej blott uppfylla, utan äfven öfverträffa hvarje billig förväntan, torde med trygghet kunua påstås. Härmed vilja vi dock för ingen del hafva sagt, att 1868 års expedition i geografiskt afseende varit utan gagn. För att ej nämna kartläggandet af åtskilliga hittills osäkra kuststräckor (t. ex. det inre af Isfjorden, Prins Charles Forelands Sund, Liefdebay m. m., hamnars upplodande, bestämmande af Beeren Islands form, storlek och läge m. m., och för att ej framhålla det välbekanta faktum, att Sofia, på samma gång hon uppfyllde sin uppgift att cgå så långt mot norden som möjligt 1), tillika kan göra anspråk på att vara det fartyg, som genom direkta Observationer kan bevisa sig hafva varit längst upp mot nordpolen 2), så vilja vi här blott yttra oss om de under vår färd vunna bidragen till lösning af den s. k. polarfrågan. : Såsom bekant, har under senare åren rådt och råder till en viss grad ännu en stor meningsskiljaktighet bland geograferna, huruvida ett öppet polarhäf förefinnes eller icke. Deltagarne i föregående svenska expeditioner hafva obetingadt ställt sig i deras leder, hvilka förneka tillvaron af ett dylikt, under det 1) Härmed förnekas naturligtvis ej, att det ett annat, hvad isförhållandena angår gynnsammare, år måhända skall-lyckas att me fartyg framtränga något nordligare; att det i år ej var möjligt, är alldeles säkert. 2) Möjligt är visserligen, att åtskilliga hvalfångare under sina irrfärder bland isen nått högre än Sophias nordligaste punkt (81-gr. 42 min.), men till följd af bristande observationer kunna de ej styrka, hvarken att, ej heller huru mycket detta varit förhållandet, Såsom fullkomliga skeppare-historier, måste man anse åtskilliga NT om uppnådda 86—89 gr. En gammal holländare tror sig till och med seglat ända upp till nordpolen, och en annan har råkat att under dylika irrfärder på fantasiens ocean förvilla sig ända till flera grader norr om nordpolen — naturligtvis en flygande holländarex,