Aftonbladet – 29 december 1868, sida 3

a konuagarike, hertigdöme eller republik, som do antingen sjelfva delade eller uppoffrade på något förskräckligt sätt. Och just på samma sätt bete sig nu Dora och mr Templemore, Naturligtvis kan man inte dela migi två eller tre delar som det stackars Polen; men deremot kan jag, så att säga, bli utestängd ur konfederationen och tillsagd att sköta mina egna affärer och låta det mäktiga folket ordna sina för sig sjelf. Dora är en god dotter och håller innerligt af mig; men hon är tokig i sin man, och han är naturligtvis ursinnigt kär i henne, och så ha de en ny smekmånad. Och naturligtvis är det jag som måste bli uppoffrad, Jag tyckte alid att doktor Richard såg ut ått vara svartsjuk, och jag tror att han hellre sätter henne under lås och bom än släpper henne ur sigte. Och am han det gör, så kan hon ju inte hjolpa det, stackars barn! Ja, det var ett hårdt öde, ett mycket, hårdt öde och fallkomligt ett motstycke till mr Templemores beteende på sin bröllopsdag, då han hade efterapat de sabinska qvinnornas bortrötvande, — Jag har förlorat min Dora! tänkte den stackars damen med en suck. Mrs Courtenay satt i den lilla salen och betraktade otåligt den solbrända gatan genom det gröna vinlöf, som beskuggade hennes fönster, då hon kom till denna bedröfliga slutsats, Korten lågo framför henne, och en rödaktig glimt från vester smög sig in och lde det tarfliga rummet med värme och ljus. Mrs Courtenay var bländad lika väl som sorgsen, och lutande sig tillbaka i sin stol med en suck, tillslöt hon de trötta ögonen med den dystra tankena: Ivad tjenar det till att se? (Slutet följer.) I