Aftonbladet – 29 december 1868, sida 3

fStockholms-bref. VI. Herr redaktör! Juldagarne hafva förflutit i lugn, dimmar har skingrat sig, prinsen af Wales har redan för en vecka sedan lemnat oss. Han for dock icke härifrån, förrän han prenumererat på Dagens Nyheter. Prinsen har nemligen ett kuriositetskabinett i sitt hus vid Pal Mall. Jag fick ingen velocipede i julklapp. Doktor Seligmann låtsade om ingenting, då jag subskriberade på Vår tidsvetenskap i populära afhandlingar. Man begriper då ingenting här i landet, sade min vän, han som varit i Paris och om hvilken jag nämnde något i mitt förra bref. Men det kommer sig af att här är för liten konkurrens. Boklådorna voro ju öfverfyllda i julveckan både af jullitteratur och köpare. Samson Wallin bjödo mig icke ens ett pinsbacks-ur, fastän jag köpte den nya praktupplagan af Frithiofs Saga, som kostade mig 15 rdr. Icke ett enda öre i rabatt och utan att jag heller fick så mycket som ett halft skålpund konfekt på köpet. I Paris får man nu för 40 francs konfekt, då man prenumererar på tidningen V Etendard, som är ett kejserligt blad och har till mission att erinra Frankrike, det landets frälsare heter Napoleon den tredje. Om man betalar 60 fr. i prenumeration, erhåller man tidningen för ett halft år, hvarenda afton hemskickad till sig, propert-hopviken, och på köpet en gång för alla konfekt till ett värde af 40 fres... bonbons de qualit superieure. Aldrig har något blad gifvit en premie af så positivt värde, heter det i prenumerationsanmälan. Hvad gör man i Sverge för att försötma prenumeranternas aftnar? Jag vågar icke anföra mer af min väns yttranden, ty då kunde ni, herr redaktör, möjligtvis tro att jag ville egga Aftonbladets prenumeranter att också göra anspråk på sötsaker, och något sådant har sannerligen aldrig kunnat falla mig in. Anspråken kunna nog växa utan direkte uppmuntringar. Ni har sannolikt icke, herr redaktör, glömt den hedervärda prenumerant, som tillkref er med förfrågan, om han icke kunde få sitt exemplar af Aftonbladet tryckt med ågot större stilar, ty han var icke van att läsa så fint. Ni torde ursäkta att jag kommit in på detta familiera causerie, hvilket kanske, strängt taget, egentligen icke lämpar sig för bref, som ni brukar öfverlemna åt offentligheten; men pi har ju gifvit mig fullkomligt fria händer, och hittills har jag icke varseblifvit att ni strukit ut mer än ett enda ord i de föregående fem brefven. Detta ger mig mod att visa mig sådan jag verkligen är, utan tillstymmelse fill försigtighet, en dygd, som egentligen icke finns hos mig och som ej eller: bör finnas hos en causeur. Causeriet oriper omkring sig, herr redaktör, och jag or den tidpunkten icke vara så aflägsen, vilken jag vågade förutspå i mitt första bref ill er, pemligen att vår vittra areopag, svenska akademien, sjelf, börjar öfverlemna ig åt causeriet. Atminstone har man sett Posttidningen, hvilken ju är slägt med akalemien, öppna sina spalter för ett causerie, om dertill synes vara ganska lyckadt. Jag alar nu icke om Orvar Odds, allas vår farorors, små geniala pennstreck, hvilka man var lyckan återfinna någon gång i Posttidingen, och om hans intressanta uppsatser ifven i den seriösa stilen, utan om en ny amt till och med spirituel causeur, hvilken jelfva julafton presenterade sig uti nyssämnda tidniog. Hvilken tidning har icke u sin causeur? Och tro mig, om fyrationdejerde delen af svenska akademiens handlinar icke börjas eller slutas med ett causerie den glada stilen, så kommer ett sådant estämdt i den fyrationdefemte delen. Jag et sannerligen icke om jag skall skrifva fyraionde eller fyrtionde. Jag vill så gerna ätta mig efter svenska akademien och då ör jag kanske skrifva ena gången fyraionde och den andra fyrtionde för att gifva tet större omvexling åt min enformiga stil, y så gör akademien sjelf, På omslaget till u senast utkomna del af akademiens andlingar står fyrationdetredje delen, men å det inre titelbladet läses tyrtiondetredje elen,. Kanske att det sistnämnda dock är et riktigaste, ty derunder synes akademiena anliga bomärke: Snille och smak, och det kall väl vara ett slags bekräftelse, kan ag tro, Ehuru jag, hvilket jag redan haft smärtan tt berätta, icke fick någon velocipede ijuilapp, har jag likväl icke uppgitvit hoppet tt en gång kunna börja mina aftonpromeoder till er aktade tidning, herr redaktör, ;rmedelst detta snabba och intressanta fortkaffningsmedel, hvars stora betydelse för amhället ni otvifvelaktigt inser. Vi måste l. kaffa oss velocipdder här i Stockholm, såida vi icke skola komma långt efter göteorgarne. Såsom tillhörande landets hutvudad, hafva vi onekligen många och reella ;rdelar framför hvarje annan stad i riket, elfva Göteborg icke undantaget. Vi hafva rst och främst ett hof, och — ursäkta mig, err Oscar Dickson — det har Göteborg ock ännu icke fått. Vi hafva åtskilliga FRANS FSA FSA å allt syntea förloradt, och sålunda ser du tt jag aldrig kunnat blifva en sådan dar