Aftonbladet – 28 december 1868, sida 3

loch med hos danskarne kunna anmärka en nog stark hänsynslöshet eller likgiltighet med hänseende till andra nationers intressen. Åtskilliga välbekanta tilldragelser i Paris under den internationella sångfesten derstädes under sistlidne år äro betecknande för de båda nationernas sätt att uppfatta nationalärans fordringar, d. v. s. för den enas ifver och den andras liknöjdhet eller handfallenhet; men otaliga, om än mindre framstående exempel af sådan eller liknande art erbjuda sig alltför ofta. Oaktadt den talrika mängd svenskar som alltjemnt under hela årets lopp gästa Kjöbenhavn och Helsingör samt freqventera dess offentliga ställen, finner man knappt någonstädes i dessa städer, på dess schweizerier eller värdshus, någon svensk tidning (?); och äfven sådana af dessa ställen, som äro ständigt af svenskar besökta, finner man både bland värdfolk och betjening danskarne allsicke besvära sig med att tala svenska. Så snart man öfverfarit Sundet finner man deremot strax på de offentliga ställena i Helsingborg och Malmö, som likväl äro jemförelsevis så föga besökta af danskar, ja till och med här i Stockholm på alla våra större schweizerier tidningar på detta språk, på ett och annat ställe i Skåne äfven dansk betjening; och då jag sjelf hört huru svenskar, när de komma in i Kjöbenhavns butiker, göra de löjligaste försök att tala danska, så att bodbetjenterna sjelfve finna sig föranlåtna uppmana dem att begagna sitt eget språk, skulle det mycket förundra mig, om icke de svenska handlande i Skåne, när de hade att göra med danska I kunder, aflade sitt modersmål. Säkert är latt man på ett och annat ställe i de skånilska kuststäderna får på visitlådorna läsa: IBreve og aviser, icke Bref och Tidningar, och då våra landsmän göra sig artiga med att i svenska tidskriftsr ) på danska affatta de ord de särskildt hafva att säga till sina I få danska läsare, får man städse se danskar loch norrmän i sina adresser eller förklarinIgar till den svenska allmänheten, äfven när .Idessa adresser m. m. äro i svenska tidningar linförda, begagna sitt eget språk. Afven svensken har sjelfkänsla; men den Jär tyvärr mera allmänt personel än nationel. IHan tål icke förolämpning mot sin egen Iperson eller sina egna individuella rättigheter; men han fördrager ofta med största lugn förolämpningar och oförrätter emot sin nation, så framt de icke öfvergå till öppet våld. Dansken underordnar sina enskilda intressen det allmännas kraf; och om han, såsom individ icke skulle villigt göra denna uppoffring, för staten icke många omständigheter med ans tycken i sådana fall. Svensken sätter deremot ofta i frågor af den mest samhällsvigtiga beskaffenhet sitt enskilda intresse höre än landets allmänna; och statsmakterna falla undan för det förra på ett sätt, som i hvarje annat land skulle vara oerhördt. Man finner, om man blott företager en liten färd utom Kjöbenhavns portar, slående bevis på denna skiljaktighet i de båda folkens karakter och ekonomi eller, rättare, på följderna af danskarnes emot vårt så olika hushållvingssätt. I stället att, såsom man väntat, på en så liten tätt befolkad och väl odlad ö finna idel kala slättmarker eller nakna höjder och dalar: finner man, utom uppemot Roeskilderfjorden, der en större hed förekommer, skogrika trakter städse vexlande med sjö och slätt; och de skogar man häx ser äro icke små, uthuggna lunder, i hvika träden ropa efter hvarandra, de äro vidsträckta och tätt bevuxna, och gröfre timmerträd äro i dem ganska allmänna. Orsaken att skogarne sålunda på Seeland och de öfriga danska öarne finnas i långt högre grad än man skulle väntat bibehållna ligger uti. den kr skogslagstiftning som i Danmark är rådande, äfvensom deruti att kronan åt sig förbehållit så betydliga skogsvidder. Att låta nedhugga sin skog med rubb och stubb anses icke, såsom här i Sverge, vara en oafhändlig rättighet för skogens egare, utan är förbjudet vid betydliga böter efter tunnlard, hvilka måste er äggas, ej blott genast när brottet skett, utan årligen intilldess äen på stället åter. uppdragna -skog är 00g vuxen för att icke skadas af betande kreatur. Det pår ej heller an att, såsom hos oss, inköpa skogs remman för att genom skogens nedhuggning få köpeskillingen betäckt och derefter ytterligare sälja kala marken. Enligt danska skogslagen får nemligen ingen som köper skog, under: de. första tio åren efter köpet, af skogen hugga annat än till egen och godsets nödtorft, såvida han ej inför räntekammaren styrker att hygget ej är menligt för skogen. Öfver dessa stränga skogslagar mena; man kanhända att missnöjet i Danmark är allmänt; men detta syntes långt ifrån vara förhållandet. Man tycktes fullkomligt inse att den . enskilde måste gifva efter, när statens rätt och bästa icke står väl tillsammans med den fria utöfalngen af den förres eganderätt; och för ett praktiskt folk kan det icke före komma mera obehörigt att stäfja förstörelselustan. i .afseende på skog, af hvars allmännare bestånd hela landets väl är beroende, än i afseende å penningar och annan egendom, af hvars försläsande endast egaren sjelf. lider. Då man aftägsnat sig från Kjöbenhavn, har man sålunda icke lemnat allt seoch. tänkvärdt bakom sig. Till och med den kungliga lyx, som mera uteslutande plägar vara en hufvadstad förbehållen, framträder här och der på den seeländska landsbygden i ganska bjert gestalt. Man har nemligen der icke blott det lilla slottet Charlottenlund, landtgrefven Wilhelms af Hessen residena, beläget i den eri er Sa RA RE AA 0 a ROR TR SER RF ) Se t. ex. Tidskrift för hemmet, 5:to häftet Ae, skulle falla i de händer han mest fruktade —