Aftonbladet – 28 december 1868, sida 3

mrs Öourtenay väntade på henne, medar Eva slumrade i sin lilla graf och mr Templemore satt försjunken i djup smärta på Le: Roches. TJUGUNIONDE KAPITLET. Portvakten i hotellet vid rue Rivoli sat och lutade sig baklänges i sin stol med er tankfull blick på ett telegram som låg framför honom på bordet. Det hade legat der i sju dagar, och ännu hade mr Templemore icke frågat efter det. Var detta kanske er andra upplaga af denne herres mystiska försvinnande? Portiern tänkte så och afrundade just en period, då mr Templemore åter kom och skämde bort hans historia genom sin plötsliga återkomst. En nyckel till de; hemlighet, som han icke upphörde 2tt söka hade plötsligt fört honom län Les Roche till ott ställe bort om Paris, men det had åter visat sig vara ett villospår, och han kon Just till-hotellet för att tillbringa natten de På sin väg hem, då portvakten, som kände igen honom, reste sig upp och med mycker liflighet sade: Vi voro rädda för att någonting hade händt monsieur. Det här: telegrammet ha legat och väntat på monsieur i hela sju dagar. Mr Templemore skiftade färg, då han hörde denna underrättelse. Hvem annan än miss Moore kunde skicka ett telegram till denna hans vistelseort, och hvad annat kunde hon väl ha att telegrafera om än om ledsamma nyheter rörande Eva? Han slet upp omslaget med darrande hand, och hans hjerta kände sig helt beklämdt, då han läste innebållet. Telegramet var från doktor Petit, som underrättade honom om att miss Moore och hennes systerdotter hade blifvit angripna at skarlakansfebern, att han, doktor Petit, skötte dem, och att det väl var faya å färde, men att han dock hoppades rädda dem. Mr Templemore stöd med brefvet i hand, rlamad af denna oväntade sorg. Att Eva skulle bli sjuk var visserligen något hvaspå han ständigt var förberedd, men att hon