Aftonbladet – 28 december 1868, sida 3

Miss Moore kastade sig oroligt fram och tillbaka i sin säng, mrs ogan såg helt förtörnad ut, och efter ett kort uppehåll aflägsnade sig Dora och gick tillbaka till Eva. Hon hade leinnat Josephine inne hos Eva och hon fann flickan benägen att stanna och bli meddelsam, isynnerhet röranda Fanny. Madame må tro mig elier inte, sade hon förtroligt; men jag trodde aldrig på den der demoiselle med sina blå ögon. Jag sade ståndigt till Jacques, att hor var falsk, och då hon kom tillbaka och sade att mrs Courtenay var död och tog ala madames bref och saker, sade jag till Jacques: Jag kan inte riktigt med det der; jag fror inte på att madame skickat henrie tillbaka. Jacques vill inte medge det uu; men jag sade det verkligen, och jag trodde aldrig att madame var död, ty mönsiear gick aldrig sorgklädd och sade aldrig ett ord. Det var bara madame Logans jungfrun som sade det till Jacques, som berättada det för mig; men sugen sade det till monsieur, som gick omkring och såg så allvarsam och-såsträng ut: men tjenare måste vara försigtiga och inte bära fram allt hvad de höra. Jag har alltid kunnat tiga, fortfor Josephine, hvarefter hon med en hastig öfvergång tillade: Jag kan också sy kläder-och mössor med, och Fanny tog månget råd af mig; ty som hon var engelska, Nade hon aldrig samma handlag som vi fransyskor ha., Josephine önskar att bli min kammarjungfru, tänkte Pora med en suck. Stackars tlicka, hon vet inte att mitt regemente är förbi. AÅnnu är jag väl drottning, men hvar är mitt rike? Och hvilken ställning skall jag väl intaga i detta hus, ifall stackars Fva dörte Hon funderar på det, tänkte Josephine, som observerade Doras tankfulla ansigte. pDet var väl att jag nämnde om mössorna, ty mrs Courtenay var alltid så noga med Sina. MÖsSor.n Dora deremot, hvars tankar. voro långt borta, såg en sorglig bild af sig sjelf, som ensam återvände till den fattiga bostad, der