Aftonbladet – 28 december 1868, sida 2

PE dASRsnanar annen een brynen för att gifva större eftertryck åt sina ord. Dora teg fortfarande. Hon satt och tänkte på huru olika mot denna qgvinna naturen ade skapat henne; huru denna var skapad att lätt flyta utför den smärtans ström som nära nog hade uppslukat dea andra. Hon skulle aldrig ha låtit sin man resa, om det hade vållat hennes hjerta qval att han lemnade henne; hon skulle aldrig ha lemnat hans hus, huru djupt hans likgiltighet än hade smärtat henne. Om hennes dårskap och oförstånd ådrogo henne sorger, skulle de åtminstone ha förskonat henne för en sådan olycka som hade fallit på Doras lott. I en sak är jag åtminstone bestämd, återtog mrs Logan, förtretad öfver Doras tystnad, och det är, att miss Moore skall ha. den läkare som hon föredrager, och att mr Templemore skall få veta sanningen. Mycket gerpa för mig, svarade Dora med en så tydlig frötthet vid samtalet, att mrs Logan blef purpurröd, gaf henne en törtrytsam blick och rusade ut ur rummet. TJUGUÅTTONDE KAPITLET. Dörren hade knappast tillslutits efter Florence, förr än doktor Leroux blef anmäld och visad in af Jaques. Doras ansigte uppklarnade vid hans åsyn. Det var en lin dring att slippa bort från de bittra tankar som Florence hade qvarlemnat hos henne. Hon gick fram mot honom och sade ifrigt: Eva är sjuk igen; men doktor Petit, som skött henne — . Hvarföro skickade ni då bud efter mig? inföll doktor Leroux skarpt. Derföre att jag vet att mr Templemore inte hyser något förtroende till honom, men deremot ett fullständigt till er. Han aflägsnade sig helt förnärmad, men jag kan inte hjelpa det. Der det möjligen gäller barnets if måste vanliga konsiderationer vika — och ag hoppas att äfven i andra sådana oma ständigheter inte hålles på den inom ert yrke sängse etiketten.