Aftonbladet – 24 december 1868, sida 3

ES BER ne RR tionens mest framstående qvinnor från flere länder. Så möta oss här de vidt skilda och dock af gemensam trosstyrka, gemensam qvinlighet utmärkta bilderna af de egentlige reformatorernes hustrur, Anna Zuinglius, Catharina Luther, Idelette de Bure, Calvins maka, och Catharina Melanchton. Vidare finna vi teckningar af de högtuppsatta qvinnor, som i Tyskland, England och Frankrike mest befordrat reformationens verk, såsom Elisabeth af Braunschweig-Carlenberg, Elisabeth af Thäringen och Johanna Gray. Den sistnämnda, martyren för sin tro, står i spetsen för den sista afdelningen, de qvin-, nor, som genom lidanden eller död vittnat om styrkan af sin öfvertygelse. Sådana äro de mindre bekanta Argula Grumbach, Valeria Anshelm, Philippe af Linz, Anna Askewe, Marguerite Le Riche, alla orubbligt fasthållande sin tillkämpade tro under hrarje hemsökelse, hvarje plåga, hvarje frestolse till affall. Det är isynnerhet dessa sistnämnda, som tecknats på samma gång med en omvårdnad och en värme, hvilka ej kunna förfela att göra ett djupt intryck på läsaren. — Den ädla entusiasm för trosfrihetens heliga sak, som lågar i dessa qvinnors yttranden och gerningar, hur upplyftande och ljupt betydelsefull är den icke! Den bevisar mer än allt annat, att reformationen var ett ika stort framsteg i kultur som i religiösa isigter, att dess idcer återverkat på alla nenskliga områden, och framförallt, att dess mersta kärna, sjelfva dess hjertpunkt, är. thållandet vid hvarje individs rätt att kaffa sig en sjelfständig öfvertygelse i de. vögsta frågorna och pligt att kämpa för densamma till sista bloddroppen. Ingenting kan vara mer ljuft och lifvande för vännerna af stt religiöst framåtskridande i vår tid än att värma sitt hjerta och stärka sin kraft med ;rinringen om dessa och dylika förebilder. Ty ej blott genom sitt lif, utan äfven ofta ned sin död ha de verkat för menskligheens framåtskridande och ett renande af besreppen i de religiösa angelägenheterna. Det ir sålunda en fortsättning af det stora veret, man i våra dagar med allt större efertryck och, låtom oss hoppas det, med allt törre framgång påyrkar; och att uppvisa, wvari egentligen detta verk bestått och hur let gått framåt genom individernas, särskildt senom qvinnans ingripande, det är derför allid ett tacknämligt företag. — Öfversättninen är vårdad, men kunde stundom varit leigare och mindre torr än nu är fallet. Pidskrift för Mathematik och Fysik, tillegnad den svenska Elementarundervisningen. Sedan i dessa dagar det sjette häftet af lenna tidskrift utkommit och dermed ock less första årgång ligger fullbordad framför ss, kan det ej vara ur vägen att kasta en lick tillbaka öfver dess verksamhet, att se ill huru den fyllt sin uppgift, och i hvad nån den kan sägas hafva befordrat den fyiskt-matematiska undervisningen vid våra Ulmänna läroverk. Visserligen kunde det ynas onödigt att anställa en sådan underökning, sedan Grunert:s Archiw fär Mathenatik und Physik, en bland de utmärktaste idskrifter vi: i dessa ämven ega, fällt så mpla vitsord om sin nye nordiske medbroer redan vid dess första framträdande. Men uru den tyska tidskriften än ur vetenskapg synpunkt må bedöma arbetet, så är det ock gifvet att den ej kan fälla något omöme om hvilket inflytande en tidskrift, som en ifrågavarande, kan ega i ett land, hvars nre förhållanden äro densamma till större elen obekanta. Också har den Grunertska idskriften ej deröfver uttalat sig. Detäraf epna anledning, vi vilja yttra några ord ärskildt med afseende på den nya tidskrifen såsom organ för de matematiska intresena inom den svenska elementarbildningen, vilken detta arbete äfven blifvit uttryckligen llegnadt. Otvifvelaktigt är att denna tidskrift är ett ttryck af det nyvaknade lif, som nu gjort ig gällande inom den svenska elementarbildingen, alltsedan den nya stadgan för våra iroverk utkom; och om äfven denna förrdning i det hela ej kan sägas hafva uppilt alla de förhoppningar, man fästat vid ensamma, så kan man å andra sidan icke rånkänna den åtminstone den förtjensten, tt ha alstrat ett allmännare och lifligare inresse för de matematiska läroämnena. Och etta intresse är, i förhållande till hvad ordom varit, så påtagligt, att vi ej tveka tt uttala påståendet, att utgifvandet af en ådan matematisk tidskrift endast för ett iotal af år sedan hardt när varit omöjligt. uderemot har den funnit vakna sinnen och tt rörligt lif, som den ock gjort sig väl tillodo: Den har just funnit det rätta .tidsnomentet att gripa in för att vidare underålia och utveckla det nyväckta intresset ör matematiken ech i och med detsamma fven gjort sig till organ för denna vetenkapliga riktning. Vi tro ock, att denna tidkrift äfven fått den uppmuntran från lärorerksngs sida, som man i vårt land och under le gifna omständigheterna skäligen kan beära. Både lärare och lärjungar vid elementaräroverken jemte öfriga matematikens vänner landet skynda att inlemna sina bidrag till lensamma, och med det intresse, på hvilket tt sådant faktum ovedersägligen -häntyder, ch med den tillfredsställelse, som ett eller nat upplöst problem skänker, förbinder sig fven, så tyckes det åtminstone, en aktbingsvärd täflan mellan de särskilda läroverkens lumner att söka i icke ringa mån verka för len skolas anseende, der de åtnjuta eller åtjutit undervisning och hvilken de ha att acka för den biläning de gga. Man må ej ingakta en sådan täflan, den är väl värd utt uppmärksammas. Det är måhända den päda brodden till en H anda, som, såsom 1 hoppas, ep gång skall genomtränga landets la undervisningsanstalter och hvars lösen kall blifva att under ädel täflan samverka ill det gemensamma, det klart och medvetet attade gemensamma målet: den svenska kulurens fullkomning. Och har en sådan anda n gång väckts till lif, så stannar det ej vid lott halfva resultatep. Afven, om man endast från denna synunkt betraktar saken, ha hrr utgifvare gjort ig genom sin tidskrift förtjenta af en uppiktig tacksamhet från elementarläroverkens ida, och om denna ock representerar alleast en sida af den bildning, som vid skoorna bibringas, så är likväl en väckelse gifen, hvars följder äro oberäkneliga goti hvars ielsosamma inflytande äfven torde sträcka ig till de öfriga brancherna inom den svenka elementarundervisningen. Vi vilja här bemöta en invändning, satal