Aftonbladet – 24 december 1868, sida 2

n——n— m m———M-J— OO — — namn, som icke längre var hennes, men som lock var det epda hvarunder John Luan ;ille minnas henne. Ty det var han som hade låtit inrista detta Dora Courtenay — han och icke mr Templemore, som hade öfverstått hennes förlust, liksom fordom förlusten af Florence och som nu hade röst för att köpa diamanter till sitt tredje bröllop! Dessa grafvar borde sannerligen lugna mig,, tänkte Dora och såg sig omkring; de döda, som sofva här så tryggt; tillrättavisa mig säkert, bara jag kunde höra dem. Men de döda voro tysta, eller åtminstone måste deras röst ha varit bra svag; ty då Dora lemnade dem, hade hon ingenting hört. Hennes första ord, då hon trädde in i rummet, der hennes mor satt ensam och bedröfvad, var: Så kallt det är! Så blek och sjuk du ser ut! sade mrs Courteay. Ja — det är så kallt, gyarade Dora under en rysning. Doral utbrast hennes mor och reste sig upp. Du måste gå tillbaka till-din manb Gå tillbaka till honom! ropade Dora häftigt. Ja, du måste det. Jag vet allt, Jag äre du lemnade honom — jag ör vet hvars mnace 1 öfvertygad att han år förtviflad — Du vet inte Förtviflad inföll Dorc: 4 att han tror mig vara död, att des talas om att han tänker gifta sig med mrs Logan ocr att jag nyss läst mitt namn på stackars tant Luans graf! Ja, ogräset börjar redar förqväfva de blommor, som John förmodligen planterade der; men mitt namn stål der, och mr Templemore är enkling och ämnar gifta sig med mrs Logan. Mrs Courtenay stirrade förvånad på henne Ingenting kunde öfvergå hennes förundran då Dora berättade henne allt hvad hon visste