Aftonbladet – 24 december 1868, sida 2

——— : DORA: Roman itvå delar (af JULIA KAVANAGEL Öfversättning från engelskan af C. J. Backman Så hastigt som hennes ben förmådde bära henne, gick hon genom stadens gator; med samma ifver som en älskare, som skyndar till ett möte, ilade hon tillbaka till sin sorg. Om sällheten har sin feber, så har sorgen äfven sin, en grym feber, som alltid drifver oss längre och längre och icke skonar oss. En aning, stark som sjelfva vissheten, sade Dora, att hon på sin tants graf skulle finna bekräftelse på de sorgliga nyheter hon hade hört, och denna aning bedrog henne icke heller. Det led emot aftonen, då hon trädde IB a kyrkogården. Hon vandrade fram mellan träkors och vårdar af sten och marmor, till dess hon kom till mrs Lans sista hviloplats. Ja, der stod det skrifvet under mrs Luans namn: Till minne af Dora Courtenay. Detta var således hennes grafskrift. Der stod ej utsatt någon födelseeller dödsdag, ty den senare var ju fläckad af skam — intet minne af hennes äktenskap, ty detta hade varit olyckligt; intet annat än detta B) Se A. B 173, 174, 176, 178, 180, 181, 184, 185 — 187, 191—193 196—198, 213—216, 219, 221, 224, 225, 229, 230, 233, 234, 236, 239, 240, 244—247, 250-959, 254, 257—272, 274, 216—278, 280 282—284, 286—289, 291, 294—296 och 299.