Aftonbladet – 24 december 1868, sida 2

mdantagandes hennes harm, då hennes doter likgiltigt tillade: Ja, så är det; men likväl, mamma, ämar jag i dag återvända till Les Roches. Da tänker lemna mig! utbrast mrs Courenay, och 1 det hon latade sig tillbaka i jn stol, såg hon med en blick full af. gro på sin dotter, som stod framför henne, mycet blek, men dock helt Ing : Jag kan inte hjelpa det, sade Pora med skälfvande, läpp. Han har glömt mig, han anser mig för död, och han vill gifta si med mrs Logan, påstås det; men det 0a tadt måste jag ändå fara dit. Jag är hans hustru, och då jag gifte mig me honom, åtog jag mig att vi mor åt hans barn. Om ha vore has henne, skulle jag endast skrifva og säga honom at jag lefyer; ty, ser du, jag skulle: helst vilja slippa läsa hans onsigte hvad han måste komma att känna vid mir åsyn; men nu kan jag inte annåt. Eva är öfverlemnad åt tjenares eller, hvad som knappast är böttre, åt mrs Logans vård Jag måste vara trogen mor detta barn, såsom jag varit det mot mig sjel fö Ja, och så kommer mr Templemore tillbaka och -håller dig vari, sade mrs Courtenay i klagande-ton. flan torde kanske inte komma tillbaks förr än Eva är friskn, svarade Dora; oct säkert är, tillade hon sorgset, att han int röjt någon lust att hålla mig qvar, mamma. Men jag säger att hån skall göra det fortfor sir Qourtenay, hvars tårar reda flöto, och hvad skall det sen bli af mig? Dora knäböjde framför sin mor, slog sin: armar kring hennes lif och såg henne kär leksfullt in I ögonen VE Ingen skall hålla mjg borta ffåp dig sade hon med ett leende. Om mr Fem ole more stänger dörren, går jag ut genom föp