Aftonbladet – 17 december 1868, sida 2

———OÖ — — — — — — — ——— nykt nödvändig, motivet ligger inte alltid så klart i dagen; men att det finnes, är säkert. Men hvad ert fall angår, så vill jag antaga ännu en tredje möjlighet, nemligen otur. Hon kan ha skrifvit ett bref, som ni inte fått, någon elak eller stupid person kan ha afklippt beviskedjan och skaffat oss allt detta bryderi på halsen; men deraf följer inte, att i inte skola kunna återfinna den saknade länken. Vi kunna möjligen finna den i dag; men det är också möjligt att vi inte återfinna den förr än om tre veckor. Våra agenter äro skarpsinniga, kallblodiga och oförtrutna, och vi offra årligen fem millioner på detta. Han tystnade, och efter en kort paus, hvaraf mr Templemore kunde förstå att inga flera upplysningar stodo att vinna här, steg denne långsamt upp och tog afsked. Allt omkring honom förekom honom som en dröm. Gatorna, husen, de män och qvinnör, som han mötte, voro endast dunkla skåggestalter. Han hade blott en enda tanke, och den var idel plåga; men så småningom försvann denna aggande onaturliga ångest. Nej, Dora hade icke blifvit lockad i någon snara. Hon hade flytt från honom i vrede, och det kunde bli svårt nog att få rätt på henne; men finna henne måste han. Han var säker derom, lika säker som på att han hade ett medel att besvärja bennes vrede. Då mr Templemore kom fram till hotellet der han bodde, var han så sangvinisk och full af hopp som han någonsin hade varit. Verkligheten tycktes äfven förverkliga hans förväntningar. Samma afton erhöll han nemligen underrättelser från polisen, som kommo honom att spritta till af glädje. Ian fattade sin hatt, ilade utför trapporna och lemnade hotellet utan att yttra ett ord till någon menniska.