Aftonbladet – 17 december 1868, sida 2

eller fruktan, utan af båda delarne i förening. Dörren gick upp, och en liten mager karl steg in med ett knyte under armen. År det monsieur Durand? Ja, sir t — Har ni funnit henne? Nej, jag har inte funnit fruntimret, sir; men jag medför underrättelser om henne. Mr Templemore blef helt lång i synen. Det var Dora han ville ha; om de ieke kunde skaffa honom henne, så brydde han sig föga om alla deras underrättelser. Monsieur Durand fortfor helt lugnt: Jag har varit upptagen, så att jag inte kunnat komma förr. Ö Hvad är det som pi har der? Hvad bar ni att meddela mig? å Mr Templemore talade med otålig häftighet. Denne monsieur Duerand var honom motbjudande. Ian var en blek och mager karl med oroliga ögon, och då mr Templemore mötte deras blick, kunde han ej låta blj att tänka på att om deras uppgift hade varit att, i stället för att föra henae tillbaka till en älskande make, jaga upp henne för att lida skam och vanära, de skulle gjort det utan det ringaste betänkande eller samvetsagg. Antingen monsieur Durand gissade de känslor med hvilka mr Templemore betraktade honom, eller icke, så bibehöll han dock sin attning och svarade lugnt: E ig, vacker engelsk dam, som var sorgklädd, hyrde ett möbleradt rum af en karl, som handlar med hvarjehanda små kram vid rue de la Serpe. Hon hette madame Smith. Ang. Hah såg på mr Templemore. Näån, sade denne otåligt, madame Smith