Aftonbladet – 16 december 1868, sida 2

TONSATT Bättegångsoch Pollssake e — Tryckfrihetsmål. I rååbusrätten före kom fören gårdag det af justitiekanslersembetet anbefallda tryckfrihetsåtal mot ansvarige utgifraren af tidningen Gamla Fädersesland et förre niuterierbetaren J. F. Dalhammzr, med anledning af em i JE 95 af tidningen BNtr gen artikel, under rebrik Hvems är blods us den? och hvarå ahsvar yrkats enligt 3 5 mom. tryckfrihetsförordningen. Vid målets påropande inställde sig, i stället för svaranden, som af töretedt sjukdomsbetyg förldarades hindrad att närvara, dennes rättegångsbiträde boktryckaren F. Hagström. Aktor i målet, stadsfiskalen Gilljam, bestred på grund af ös trycifrihetslagen, svarandens rättighet att begagna ombud och Is. gärde uppskof för dennes personliga in: et tl med bifall hvartill domstolen uppsköt måret den 22 dennes, då Dalharnmar älades att iak.taga inställelse vid laga påföljd. s — Komrletteringsval hölls förliden gårdag rådbysrättens fjerde afdelning uti det af justitiekanslersetabetet mot ansvarige utgifvaren af Sverges Tidning Johan Holmqvist anhängiggjorda Hk frihetsåtal med aniedning af en i M 312 BN ningen intagen artikel, som ansetts uppmana till myteri och uppror, och invaldes till Juryman, ä stället för fil. dr K. A. Lindström, byilken uti EE till domstolen ingifven skrift på uppgifn? ar afsade sig uppdraget, litteratören, en af de aderton i svenska okademien, C. W. A. Strandl åen ryn sammanträder, som förut blifvit ni t, den 18 dennes. — Stölden hos kryddkramhandlanden E. W. Littke. Vi ha förut omnämnt, att en betyg stöld natten mellan den 21 och 22 Okt. begicks å handlanden E. W. Littkes bod i Räntmästarhuset vid Slussplan, dervid medelst inbrott tillgreps penningar till ett belopp af orkring 2700 rdr, en vexel, tvenne matskedar af silver, 3 guldringar, en rock ach tvenne buteljer vin. För delaktighet i denna stöld har en här vistande estlänning vid namn Eric Bäckman blifvit bäktad och undergick sistl. lördag ransakning å rådhusrättens sjette a delning. — Hans medbrottsling, en Xfändare vi namn Isaaksson eller Pallias, såsom han af estlänningarne kallas, har tundandragit sig alla efterspaningar och lyckats afvika från orten... Angående stöldens föröfvande uppgaf br Littke, som var tillstädes vid förhöret, att ban den å Okt. kl. omkring 10 på qällen lemnat boden, by ken blifvit stängd af hans bokhållare kl. 10—21. Tjufvarne hade beredt sig tillfälle inkomna iboälägenheten och ett dertill angränsande kontorsrum på det sätt, att de från förstugan nedgåwt i källarsvalen, hvarest de uppbrutit dörren till en källare, som begagnades af hr Littke och stod i direkt förbindelse med boden. På kontoret hade de uppbrutit en der stående pulpet, hvarur de tillgripit åtskilliga ryska pengar, 1 engelskt guldmynt på 1 pund st, en mängd svenska sifvermynt, de förenämnda guldringarne och silfvermatskedarne hvarjemte de med en i pulpeten Kagande kassakistnyckel öppnat en äfven i kontorsrummet stående kassakista, hvarur de stulit en plånbok med inneliggande sedelbundtar. Vid ankomsten på torsdagsmorgonen kl. 8 till kontoret bade hr Littke sjelf först bemärkt stölden, för hvilken han genast misstänkte föremnämnde Isaaksson eller Pallias; de hitkommande estlänningarne pläga handla med hr Jittke, som på detta sätt lärt känna Pallias, hvilken i sin fattigdom njutit mycken välvilja af hr Littke, ofta fått matt i hans hem och derjemte penningar. Någon anställning hade Pallias, som föregifvit och uppdukat den historien, att han blifvit hitsänd af sina landsmän, för att genom svenska utrikesministerns bemedling söka vinna någon mildring i deras hårda lott, ej haft, men då och då hade bar uträttat hvarjehanda tillfälligt arbete. Estländaren Bäckman hördes angående den detaktighet han haft i stölden samt uppgaf sig vara född uti Kors församling i Estland. Han hade kommit till Sverge är 1857 samt vistats en tid på landet, äfvensom i Stockholm, der han under de senare åren arbetat vid brädgårdarne å Djurgården. Under de sista veckorna närmast före stöldens föröfvande hade han varit i saknad af arbete. Med Pallias, som är ifrån Liffland, hade han sammanträffat på eftersommaren här i Stockholm, och senast för omkring 14 dagar sedan, då Bäckman frågat, om icke Pallias tänkte på att fara hem. Pallias hade då sagt, att både han och Bäckman borde besgifva sig af till Norrland och skaffa sig arbete, blott de kunde få pengar till resan. Söndagen den 18 Oktober hade I på qvällen sammanträffat å en krog i närheten af Jerntorget, då Pallias föreslagit, att de påföljande onsdags natt skulle bryta sig in hos Littke, för hvilket ändamål han uppgifvit, att han skulle skaffa sig en knif, för att begagna vid tillfället. De hade efter öfverenskommelse också sammanträffat på onsdagsqvällen å nämnde krog, hvarifrån de, sedan boden blifvit stängd, på sätt förut nämndt är, brutit sig in i källaren, der Pallias, sedan Bäckman påtändt en medhafd ljusbit, först tagit en butelj vin, som de druckit ur. De hade derpå gått upp i boden genom den från källaren till boden ledande trappan, hvarefter Pallias, lyst af Beckman, uppbrutit pulpeten, funnit kassakistnyckeln, öppnat kassakistan och stoppat plånboken med pengarne på sig, jemte allt det stulna, med undantag af nägra silfverslantar, som Beckman erhållit, det engelska guldmyntet, två guldringar och de två silfvermatskedarne. Pallias hade sagt åt Bäckman, att de skulle dela plånbokens innehåll, då de kommo ut. De bade gjort sig god tid och äfven visiterat lådan i disken, i hvilken de togo alla silfverpengar som funnos men lemnade kopparslantarne qvar. En iboden hängande rock hade allias genast tagit på sig. De gingo efter stöldens föröfvande omkring kl. 3 på morgonen tillbaka samma väg de kommit, och tömde, då de passerade källaren, ånyo en butelj vin. Som Pa lias påstod, att det var riskabelt att de båda följdes ät ut på gatan genom porten, som ej befanns stängd, dröjde Bäckman en stund. De öfverenskommo att sammanträffa vid Norrtull. Efter en stunds förlopp fick äfven Bäckman ut på gatan och tog vägen öfver Gustaf Adolfstorg, spanande efter Pallias, som ej vidare syntes till. Bäckman, som : påstod sig aldrig ha varit vid Norrtull och icke känna vägen vankade Re satan uppför ech kom i stället ut åt Ro: tull, der han stannade vid Albano tills det blef e, då han ingick i en härvarande bodlägenhet och köpte sig mat. Öfvergifvande allt hopp att få tagiPa lias, som tagit hela rofvet, med undantag af den obetydliga andel Bäckman påstod sig ha erhållit af det stulna, fortsatte nu Bäckman sin vandring åt Norrtelge. På vägen dit sammanträffade han med en mansperson, vid namn Insulin, som hjelpte honom att i Norrtelge få vexla det engelska guldmyntet, och försälja guldringarne och silfverskedarne. Efter åtskilliga irrfärder, kom Bäckman, sedan de stulna penningarne tagit slut, till Furusund, hvarifrån han följde med en skuta till Stockholm, der han kort efter hitkomsten greps ombord på nämnde skuta af detektiva polisen. Hvart Isaaksson eller Pallias begifvit sig, derom sade sig Bäckman ej ega någon kännedom, och ett par på södra arbetsinrättningen intagna eständningar, som äfven kände Pallias samt sammanräffat med honom efter den 22 Oktober, och voro sallade till inställelse vid ransakningen förliden