Aftonbladet – 14 december 1868, sida 3

böljor, och spetsar ofvanpå som skum, så borde de tänka på bönen: cInled oss icke i frestelse! men det lider till julen, och då han det aldrig bli fråga om något medlidande för fäders och äkta männers kassor. — Kom, min lilla man, och låt oss spatsera! — säger den unga frun och tar sin mans arm, under det att hon ser på honom med sitt Jjufvaste småleende. Helt apropos ställes färden förbi en af dessa frestande butiker, och der stannar frun med ett utrop af förvåning: — Nej se hvilket utomordentligt vackert klädningstyg! Lilla frun har ett par gånger förut helt ensam stått försjunken i drömmar framför den praktfulla väfnaden, men en ton af öfverraskning förhöjer effekten. Det händer nog att mannen förstår canläggningen, men för att inte förminska julglädjen, så går han dagen derpå och köper det utomordentliga tyget och gömmer det i hemlighet till julaftonen. December månad är hemligheternas månad. — Alla ha då hemligheter för hvarann, och det är ett tissel och tassel i hvarje vrå. I sängkammaren, i barnkammaren, och i herrns kammare, öfverallt döljer sig någon hemlighet. — Alia se mystiska ut, och vär förstuguklockan ringer blir det stor brådska bland familjens damer, att gömma undan sina broderier, mattor, tofflor och rökmössor. I December månad har ingen rätt att vara svartsjuk, ty om något då skulle synas mystiskt, så är det derför att det lider till julen, denna de glada öfverraskningarnes högtid! allmänhet är Dec. en iftressant månad, just genom denna hemlighetsfulla slöja, som döljer de många arbeten af kärlek och tack-: samhet, ,som på julaftonen skola se dagens ljus. Ånnu mera intressant blir December derigenom att denna månad är den rikaste på litterära foster. Om min ärade kollega r Hilarivs vore tidningsredat i dessa dasar, så skulle han se hur orätt han hade, då han påstod att cböckernas tid är förbin. Tvärtom, de komma i större laviner än va ligt, och de som fått på sin lott att anmäla litteratur hotas att lefvande begrafvas under dessa väldiga massor af romaner, berättelser, resebeskrifningar och kalendrar, som hopa if omkring dem alltmer, ju närmare det lider till jul. För hrr recensenter är således julmånaden en pröfningens tid. Men de som hårdast pröfvas under denna tid äro likväl teaterdirektörerna, som under julveckorna sitta i sina respektive oxögon och se med vemod på de toma bänkarne, funderande på utvägar att locka publik. Richard.