Aftonbladet – 14 december 1868, sida 2

mäktig af stor stil, skarpsinne i uppfattningen och ädelhet i föredraget. ÖCherubinis herrliga Ecce panis var det enda solonummer, hvarmed konsertgitvarinnan denna gång I uppträdde, men samma religiösa känsla och konstan; rliga lyftning, hvariaed detta mästerstycke tolkades, gafs äfven åt de ensem-: bler, hvari hon deltog, — Ave Maria, qvartett af Wekeriin, qvintetten ur Mendelssobns musik till Davids 42:a psalm samt den berömda trion ur samme mästares Elias, — hufvudsakligen genom det kraftfullt karakteristiska i hennes så Den i sanning förvånan tillväxt och förkofring i styrka, som under kort tid vunnits af fröken Hebbes alitid vackra sopran, bidrager att låta oss, då vij: ar nödgas för längre äga hehbne farväl, kunna göra detta med full tillf rant att hon skall blifva en ärad mland, dit hon pu styr sin mest framstående om, som med mycåterga ff Blias-arian: ö Lunej löfverensstämma med sk lyset hos denna sängerskas mera sm n starka röst, samt, såsom ackompanjatör och orgelsolist, af bland prof. Mankel te elever, hr Iäögg, hv redrag lofvade mycket, om man än någongång deri saknade det konstnärliga luga, som tillhör mästaren. Den elite populära koasertem innehöll bland lannaten ny kompos tion IKonsert-intermezzo af vår med rätta lif uppmärksammade tare hr Albert Rubenson. Arbetet före ynnerligen originelt till bearbetningen om än icke till idbera ista och sieta af dess t igenom värderika fi jlingen mycken lyck ouvertur är ej att irike kompositörens inar snarare huru handla små motiver, såsom vore de stora. Den utfördes emellertid med raskhet och ; precision, hvaremot Beethovens praktfullaste ouvertur till Fidelio förekom som ett alltför stort vå ycke. Richard Wagners herrliga Frauenzug ur andra akten af Eohengrio lät konserten göra ett djupt och angenämt slutintryck. Salongen var som vanligt fullsatt. af delningar pjorde 8 rkesterbehand Mendel sohns C-durand den si utan vittatt be