Aftonbladet – 14 december 1868, sida 2

En sak var dock otvifvelaktig, och det var, att Dora hade kommit allena till Paris. Hennes mor är död, tänkte han. Han återvände genast till den höge embetsmannen, hos hvilken ban hade varit på mor. gonen, och då han skickade in sitt kort, fick han åter tillträde till denne man, hvars lifliga, glada ansigte icke gaf den ringaste aning om de embetspligter, som hvilade på honom. Dessa blå ögon tycktes i allt sköns lugn och mak kunna genomögna tidningarnes spalter och taga notis om teaterreferaterna, slagsmål i danslokaler och mera dylikt; men de måste visst aldrig ha skådat ned i, samhällets djup, fulla af last och brott; Dettavar det intryck som mr Templemore hade fått på morgonen, och så starkt var ännu detta intryck, att han endast motvilligt ånyo inlät sig i samtal om det ärende, som hade fört hopom dit. Jag begagnade mig af den underrättelse, ni hade den godheten att gifva mig,, sade han och satte sig ned med en trött suck. Det var ganska riktigt min hustru; som söf i Hötel du Parc natten till den fjerde Jali; men hon tillbragte endast en enda natt der, och mera kan jag inte få veta. ; Ja, och vi veta sjelfva inte mera, sade den höge embetsmannen leende; vi sade ju er det. I Ja, men pi blir nog säkert i stånd att få veta mera? fortfor mr Templemore enträget. Ja, naturligtvis — med tiden. Detta förbehåll framkastades helt li tigt; men detta kom mr Templemore att blick så forskande som möjligt på man nen, som satt framför honom. Jag hyser stort förtroende till Pa lis,, sade had och observerade den höge en betsmannen, som lutade sig tillbaka i sin be