Aftonbladet – 11 december 1868, sida 3

För min del tror jag, att den unga mademoiselle, som på sitt vis var en god ungdom lofvat sin mor att uppföra sig bättre — och så rymde hon sin väg. Kr Den unga huspigan, som emellertid hade hemtat sig, förklarade nu förtrytsamt, att hor icke trodde ett enda ord af allt det son Jacques hade berättat och frågade med oväntadt skarpsinne, hvad rättighet monsieur hade att skicka gensdarmer och polisbetjenterefter madame, om hon inte vore hans hustru Denna logik, som var oemotståndlig, möttes af Jacques med den invändning, man så ofta hör af män, att qvinnor, huru högt begåfvade de än äro, inte förstå att resonnera. Derpå följde en träta, i hvilken kokerskan deltog, hvaraf följden blef att mr Templemores middag blef betydligt försinkad. Mr Templemore kunde nog alltid föreställa sig att hans tjenare för ögonblicket voro ifrigt upptagna af hans sorger; men han anade föga huru långt de gingo i sina uttjiningar, Det skulle helt säkert betydligt ökat hans smärta, om han hade hört den historia som Jacques tillagade af hans hustrus flykt, Och likväl röjde några af dessa Jacques förklaringar att han var utrostad med den iakttagelseförmåga, som utmärker hans klass. Den följande dagen på eftermiddagen blef en vacker, rödblommig karl visad in i mr. Templemores arbetsrum. Han stannade derinne i fem minuter, ieke mera, och likväl hade hans besök en sådan verkan, att mr Templemore en half timme derefter satt i en jernbanvagn och reste hals öfver hufvud till Paris. I sin högra hand höll han ett paper, i hvilket han allt emellanåt läste: Det ydde sålunda: Den tredje Juli kom ett frantimmer i djup sorgdrägt, med slöjan nedfälld öfver sitt ansigte, in i ett biljettkontor i Rouen och tog