Aftonbladet – 11 december 1868, sida 2

saker, i hvilka det inte tillkommer er att döma: Ni säger att ni inte vet hvar Dora är. Nåväl — ni kan inte lemna mig någor upplysning, och jag har ingenting vidare at säga er. ed dessa ord lemnade han honom; mer John Luan hann snart upp honom. Ni har ingenting att säga mig? sade han, i det hans bittra känslor beröfvade honom all sjelfbeherrskning. Men det skull kunna hända att jag har någonting att sägs er. Jag säger er, sir, att om Dora inte snar blir återfunnen, skall jag göra er ansvarig för hennes öde, hvilket det än må vara. Jag säger er att jag hyser en stor fruktan, och att jag, så framt denna dubbla sorg skulle visa sig ha varit henne för tung, skall hälls er brottslig inför Gud och menniskor. Ni hyser en stor fruktan? — för hvad ? frågade mr Templemore, som nu nästan val lika förbittrad som John Luan. Ni vet ganska väl hvad det är för er fruktan, svarade den andre. föraktligt; ty ni känner den äfven sjelf. Ni vet hvad det är för en fruktan; ty det var just denna fruktan som förmådde er att göra dessa frågor. Men jag säger er ännu en gång: visa det sig att det förhåller sig så som jag fruktar, skall jag ställa er till ansvar derför. Han aflägsnade sig plötsligt, och mr Templemore gick icke efter honom. Jag förmodar att hav har en släng af sin mors galenskap, tänkte han och sökte qväfva sin förbittring med förakt. Han kände sig uppbragt, men ingenting vidare. Den fruktan, som Joha Luan hade erfarit, kunde ej få något insteg hos honom, Att Dora hade lemnat honom i förtrytelse, det visste han; men. att hon skulle ha lemnat honom i den förtviflan som för till det hemskaste slutet på en menniskas lif, ville