Aftonbladet – 9 december 1868, sida 3

afton i tysthet blifvit uppfördt alldeles invid dem. TJUGUFÖRSTA KAPITLET. Natten var mörkare än någonsin, då mr Templeisore ännu en gäng gick ut på boulevarden. Folkmassan började nu bli alli glesare, ty ett oväder var i amnalkande. Mr Templemore var emellertid icke i den sinnesstämning, då man låter dylika småsaker utöfva något inflytande på en. Han, hade endast en enda tanke, och denna beherrskade hopom -helt och hållet; emellertid stannade han plötsligt; då han kom till Rue de la Paix och såg dess butiker upplysta. Han erinrade sig det diamantkors has hade beställt hos en af juvelerarne der, och han undrade om det var färdigt. Klockan var icke mer än tio, och han hade således tid att gå in och höra åt. j essa juvelerarebutiker vid Rue dela Paix bildade .en beundransvärd syn om qvällen detta år.. Grupper af skådelystna menniskor samlade sig omkring dem afton efter afton och betraktade med beundrande blickar de skatter de innehöllo. Isynnerhet var det en diamantbutik som öfverstrålade dem alla, ja, den gör det ännu i dag. Tiarer, halsband, armband, örringar strålade dar i: odödlig glans. Sköna pannor och ännu skönare bröst, å hvilka de förr en gång lyste, ha sjunkit till stoft; men detta betyder föga. De öfverlefva den ena generationen efter åön andra; desta präktiga armband skall omsluta den smärta handleden på någon ännu ofödd skönhet, detta diadem skall stråla i hennes mörka hår, och smickrare skola säga till henne: Edra ögon öfverstvå!n desaa steuaro, och — uvgn vetg — hon skall kanske tro dem. I alla händelser skulle i detta ögonblick alla da diamanter, söm funpös yti den buEN