Aftonbladet – 8 december 1868, sida 2

Danska tidningen Fedrelandet uttalar i några varma och väl sagda ord sin sympa för den fest, Sverge i dessa dagar firat f sin nationalhbjelte Carl KIL Författaren visar sig ha rätt uppfattat såväl hjeltens sauur storhet som den anda, ur hvilken det svenska folket älskar se honom bedömd och firad. Fedrelandet yttrar: Allt hvad som hos ett af nordens folk kan styrka folkkänslan, styrka nutidsmenniskornas vördnad för stora forntidsminnen och beslut att för framtiden lefva med stora fäders mönster för ögonen, har anspråk på deltagande från de andra nordiska folkens sida; ty vilkoret för vårt bestånd såsom fria folk är visserligen, att vi hålla t mans mot de fiender, som hota oss utifrån, men äfven att vi till denna sammanhållning medföra, hvarje folk från sin sida, en så starkt som möjligt utvecklad andlig och materiel kraft. Vi danskar kunna med så mycket större otörbehållsamhet deltaga, om också efteråt, i den upphöjda sinnesstämning, som har genomträngt det svenska folket på den dag, då Carl XII:s minnesstod aftäcktes, och som har funnit sitt uttryck i festliga sammankomster öfverallt i landet, som det åtminstone af de hittills till oss ingångna underrättelserna visar sig, att man öfverallt framdragit det stora minnet till beskådande, icke för att berusa sig i föreställningen om hvad en svensk har kunnat tänka på att uträtta och uträttat, utan för att lägga sig sjelf allvarligt på hjertat både Cari XI:s historiska betydelse, hans lefnadsverksamhets mål och syfte och isyunerhet det mönster af sedlig kraft, af anspråkslöshet, trofasthet, gudsfruktan, kyskhet och tarflighet, som h personlighet erbjuder i förening med upphöj själsstorhet, äkta nordiskt hjeltemod, parad med en egen lika: äkta nordisk gladlynthet, och förmåga att bära det hårdaste öde utan att böjas eller fälla modet — allisammans egenskaper, som beteckna hononv ej blott såsom en svensk, utan såsomen nordisk hjelte, hvilken Bannerligen kan och bör lända ej svenskarne ensamme, utan alla nordboer till mönster, emedan han framställer den senast i historien framkomna, verkligt storartade och klara bilden af hvad som är en gemensam grundval i den nordiska folkkarakteren Vi ha här i landet så mycket mera skäl att sluta oss till våra svenska bröder, då vi med dem återkalla för oss denna stora hjeltebild, som det, churu Carl XII genom föregående tiders dåliga politik å ömse sidor kom att stå bland Danmark-Norges fiender eller riktigare Danmarks-Nort konung bland Sverges fiender, likväl är säkert, att han ingalunda ansaäg Danmark för sin sanne, egentlige motståndare, utan både började sin bana med att så snart som möjligt förskaffa sig fred på sin vestra gräns och sjelt längre fram, då Fredrik IV hade begagnat hans olycka i Ukraine till att ånyo anfalla Sverge, erbjöd sin nordiske medkonung och syskonbarn fred och förbund på de hederligaste vilkor, hvilka emellertid förkastades — icke för Slesvigs skull; ty här var Carl villig att öfvergifva sin holstein-gottorpska bundsförvandt — utan derföre att man drömde om att kunna vinna de skånska provinserna tillbaka. Carl XII hade blott en enda politisk tanke, den att sätta en gräns för tsarrikets tillväxt, icke genom att utvidga Sverges gränser — han fordrade i sin välmakts dagar icke en enda fotsbredd land hvarken af Fredrik IV eller af August af Sachsen — utan genom att skapa en rad af välordnade allierade stater rundtomkring den växande jätten. Men i allt detta stod han i sjelfva verket ej blott såsom Sverges, utan som hela nordens värn; ty hvilka frukter ha Hans missöde och denne fiendes seger och framgång burit för det öfriga Norden och isynnerhet Danmark ?