Aftonbladet – 8 december 1868, sida 2

ljuf sömn jag skall få! tillslöt hon sina ögon och föll i en djup, lugn sömn. Dora såg på henne som i ett slags dröm. Ur en af minnets många dolda vrår uppdök ett österländskt ordspråk, som doktor Richard eh gång hade berättat henne: Det är bättre att sitta än stå; det är bättre att ligga än sitta, och det är bättre att vara död än ligga. Dessa ord har en fatalist först uttalat; men huru tilltala de likväl icke en känsla inom oss, en trötthet, en matthet, en längtan efter hvila, som ingenting här kan tillfredsställa och som ständigt pekar mot något som är mer än dödligt, hvartill döden har nyckeln. Min stackars lilla mammal tänkte Dora och betraktade henne med fuktiga ögon och skälfvande läppar. Hon är så oskyldig, så barnslig, att jag, om hon ginge bort från lifvet likt ett sofvande barn, icke kunde känna någon oro eller fruktan — icke mera än om. hon vore ett verkligt barn. Och för henne skulle det vara godt, men ack, för mig — för mig!, Hon kunde icke uthärda denna tanke. Hon steg upp, gick fram till fönstret och stannade der. Dagens sommarskönhet var försvunnen. — Dystra moln samlade sig på himmelen. En sydvest-vind böjde topparne på några få höga träd, som höjde sig öfver byn. Dora kände dem genom den tornspira, som reste sig ibland dem — de voro de träd som öfverskådade kyrkogården. Värdshuset var mycket tyst, och byn såg ensam och nästan öfvergifven ut. Det var en stor marknad i grannskapet, och män och qvinnor hade begifvit sig dit. Endast några gamla fr dre och små barn hade stannat hemma. kt hus midt emat värdshuget ådrog sig hep2 upptofkdenilt Uitm On brupg Vid dör