Aftonbladet – 5 december 1868, sida 3

— AM Framtiden, tidskrift för fosterländs odling, har tredje häftet nu utkommit. Dett: häfte börjar med en uppsats af rektor P. A Siljeström om Folkskoleinspektionen och des förhållande till folket, skolan och kyrkan. De om vår folkundervisning högt förtjente för fattaren framställer här atskilliga behjettans värda anmärkningar mot det sätt, hvarpi folkskoleinspektionen blifvit ordnad i vår land, dervid tagande sin utgångspunkt fra de af tillförordnade folkskoleinspektörer af: gifna berättelser om folkskolorna i riket fö åren 1864—66. Af de utförliga samman ställningar och utdrag ur dessa berättelser hvarpå hr Siljeström stöder sitt omdöme, synes otvetydigt framgå, att den ifrågavarande institutionen i dess närvarande skick är behäftad med flera betydande olägenheter. Er af dessa olägenheter är den nuvarande folkskoleinspektionens otillräcklighet för sitt ändamål, i betraktande af den alltför knappt utmätta tid, inspektörerna hafva att egna åt det dem föreskrifna arbetet. Men en ännu betänkligare olägenhet är den alltför ecklesiastika beskaffenheten af folkskoleinspektionen, sådan denna institution för närvarande är beskaffad. På grund af förhandenvarande förhållanden i nämnda afseende förordar 1 Siljeström den äfven från annat håll påyrkade reformen, upphörandet af pastors sjelfskrifna ordförandeskap i skolrådet. I sammanhang härmed inlägger han en protest mot uppfattningen af folkskolan såsom företrädesvis en katekesskola, en förberedelsekurs för nattvardsläsningen, hvilken uppfattning praktiskt gör sig gällande såsom ett bemödande att åt bibliska his.orien och katekesen eröfra en så stor del som möjligt af folkskolans undervisningstid, hvarjemte de pedaoogiska fordringarne från detta håll ej känna sig tillfredsställda med mindre de lyckats genomdrifva utanläsningen af ett ansenligt qvantum bibelspråk och psalmer. Hr Siljeström påpekar de faror, som hota vår unga folkundervisniogs framtid, derest den ifrågavarande skefva uppfattningen af sättet för religionsundervisningens bedrifvande får ohämmadt utveckla sig och befästas. Tlan erinrar äfven om att detta nu rådande system I sjelfva verket mäste betraktas såsom en afvikelse från de grundsatser, hvilka vid tidpunkten för vär folkskolas grundläggning voro de gällande. Dessa grundsatser gingo icke ut på att skolan skulle blifva blott en annex till kyrkan. Tvärtom framhåälles såsom hufvudändamålet för folkskolan spridandet af medborgerlig bildning, och att åstadkomma en undervisningreform i denna riktning är för närvarande mer än någonsin förut af nöden. Professor F. Holmgren har till häftet bidragit med en sakrik och lifligt skrifven afhandling om Fysiologien i vår tid och hr A. Hedin med en uppsats om Det nya Frankrike. Med anledning af den bekante skriftställaren Prevost-Paradols senaste arbete La France nouvelle, ger hr Hedin dels en redogörelse för detta arbetes märkliga innehåll, i örening med en kritik af vissa dess satser, lels en öfversiot af de nyare rörelser inom len politiska pressen och litteraturen, som, ned bekämpande af imperialismens och cenralisationssystemets tendenser, arbeta på att politiskt uppfostra ett nytt slägte, som skall ;ppna Det nya Frankrikes tidehvarf. Under rubriken Minnesteckningar innehåller väftet tvenne talangfullt skrifna nekrologer, len ena af docenten Wikner öfver den unge ofvande skalden och predikanten Ernst Daviel Björck, den andra af hr E. von Qvanrten ifver Bernhard von Beskow, hvilken teckning xommer att i nästa häfte fortsättas. — Häfet afslutas med en liten uppsats — Samltilens störste teolog — af utgifvaren, som i några skarpa drag ställer vid sidan af hvarandra venne olika karakterstyper inom den nutida .eologien: den bekännelsetrogne teologen med let honom utmärkande ursinniga förkättranlet af alla olika tänkande, och den fria teoogiens målsman, som påyrkar kyrkolärans eformerande till öfverensstämmelse med kulurutvecklingen och med den sanna kristenlomen.