oetäckes, äfven nedtrycker priset på de för illverkningen erforderliga råvarorna — allt olägenheter af stort inflytande, hvartill ytterigare den kan läggas, att just det låga priset på bränvin vida mera än allt annat befrämjar förbrukningen. Endast en utväg för att motverka de hotande olägenheterna föreinnes — nemligen export af sprit. Den är ar alla synpunkter önskvärd. Den afleder alla de olyckor, moraliska och ekonomiska, som en öfverproduktion af bränvin medför. jordbruket är det onekligen vida förmänligare att råvarorna förvandlas till bränvin inom landet, att det uppkommande affallet användes till ladugårdarnes utfodring och att ett stort autal arbetare under vintern, då sysselsättning saknas, beredes en lönande inkomst — än att den värderikaste råvaran (nemligen spanmålen) exporteras. För befrämjandet af spritexport erfordras inga premier eller dylikt. Endast det är absolut nödvändigt, att bränvinstillverkningen bedrifves lika rationelt — d. v. s. med samma konstskicklighet — här som i utlandet; ty endast derigenom kan af råvarorna högsta utbytet vinnas och produkten — bränvinet — ästadkommas till det pris, att den kan konkurrera med utlandets bränvinspris. Det är således undervisning i den rationella — d. v. s. på vetenskapliga grunder utförda — bränvinstillverkningen, som erfordras. Tillvägabringandet af sådan undervisning i en handtering, som redan bereder staten flera millioner rdr årlig inkomst, är en både berättigad och klok åtgärd, hvilken med några tusen riksdalers årlig uppoffring kan åstadkommas och skall medföra lika stor nytta som den uppoffring, hvilken staten vidkännas för agronomers aflöning. EXSPCSRNSRNSAE KMT