Aftonbladet – 5 december 1868, sida 2

DORA). Roman i två delar af JULIA EKAVANAGEH. Öjversättning från engelskan af C. J. Backman. Ett sällsynt uttryck flög härvid öfver Doras bleka ansigte; men hon satt med ryggen vänd mot dagern, och mrs Courtenays syn var icke så synnerligt skarp, så att den menin som en person med starkare andlig och kroppslig synförmåga skulle kunnat läsa der, undgick henne. Jacques kom in med underrättelse om att vagnen var kommen; frukosten var förbi, och det var således tid på att resa. Dora gick upp på sitt rum för det taga på sig sin hatt och tillika för att lemna brefvet, som hela natten hade legat i byrålådan, uti Fannys hand. Flickan märkte huru kall och blek hennes matmor såg ut och huru hennes lilla nervösa hand skälfde; men väl uppfostrade tjenare ha ögon, utan att se, och det var ingenting i hennes täcka, enfaldiga ansigte som förrådde att hon hade gissat mrs Templemores hemlighet. Detta var slutet på en lång och bitter strid. Den slutade med den sista smärtan. Ty det, som nu återstod att genomgå, var endast mekaniskt tålamod. Dora gick in till sin mor; de stego upp i vagnen; den svängde nedåt den sandade körvägen och rullade se) Se A. B. 173, 174, 176, 178, 180. 32 184, 185, 187. 98 198-—198, 9, 221, 224, , 230, 233, 234, 236, 235 340, 244—247, dä ) 254, 257—272, 274, 216—278, 280, 282 och 283.