Aftonbladet – 4 december 1868, sida 3

på förfinad orkesterbehandling, och melodi igringen i hans tondikt kunde icke förfel att lifligt anslå. I Pilgrimskören ur Wag ners Tannhäuser intresserade lika mycke den originela mellansatsen och den kraftfulla rent inspirerade afslutningen; och Friedricl Gernsheims segerkör, Salamis, bar vittn om sinnrik kombinationsförmåga i förenin; med ungdomlig raskhet och liflighet. Om dessa tre nummer, såsom — åtminston det första och sista — nya bekantskaper a värde, åhördes af publiken med spänd uppmärksamhet och tacksamt intresse, lifvade: auditoriets stämning emellertid till entusiasm då de gamla, kära vännerna, Upsalasångerna, gåfvos såsom episod i den innehållsrika konserten. I första rummet nämna vi en af Josephsons egna mest älskade kompositioner, Stjernorna tindra ren, en lika innerlig som ädel melodi och ett älsklingsnummer i serenadrepertoaren; vidare förekommo A. F. Lindblads sköna landskapsmålning Öfver skogen, öfver sjön, Bellmans klassiska Fjäriln vingad ses på Haga samt de begge prissångerna i verldsstaden, Kjerulfs Brudefzerd. och Hör oss, Svea! af Gunnar Wennerberg. Att studentkonserterna, hvilka alltid i Stockholm ansetts såsom verkliga musikfester, måtte något oftare än under senaste tid varit förhållandet komma oss till godo, torde vara ett önskningsmål för hvarje tonkonstens vän i hufvudstaden, och ett särskildt skäl att göra denna åstundan dess mera ifrig hafva vi nu i den allmänna längtan att snart få höra Aug. Södermans mästerstycke, Ett bondbröllop,, härstädes värdigt återgifvet. De dramatiska representationer, som dessa dagar gifvits med anledning af Carl XH:sfesten, hafva till sitt värde i väsentlig mån förböjts genom de kompositioner af denne framstående musiker, som derunder exeqverats, och hvilkas betydelse tyckes oss vida öfverlägsen sedvanliga tillfällighetsstyckens. Mycken uppmärksamhet förtjena t. ex. de arrangementer af folkvisor, som förekommit nellan akterna i Hedbergs skådespel, Lejo1et vaknar,, likasom äfven den till efterspelet anslatna krigiska musiken. Den lilla visan: Alls ingen flicka lastar jag har såsom ypperligt framhållen i orkesterbehandingen företrädesvis gjort djupt intryck.