Aftonbladet – 4 december 1868, sida 3

MUSIK. Den matint, som, föranstaltad och anförd af hr J. A. Josephson, sistlidne tisdag gafs å Mindre teatern, skall såsom en rikhaltig tonkonstens högtidsstund länge lefva i angenäm erinring hos det talrika auditorium, som derunder kom i åtnjutande dels af kända och erkända mästerverk, dels af värderika musikaliska nyheter, tillhörande den genre, som härstädes blott alltför sällan representeras. Konserten öppnades med Glucks allmänt älskade Alceste-ouvertur, hvars majestätiska toner bildade en synnerligen väl öfverensstämmande inledning till de körer, Sophokles låtit förherrliga sin storartade dikt om den olycksborne Lajossonen och likasom teckningen af hans skiftande öden vittna om gudarnes makt och förgängligheten hos allt jordiskt. Oidipus i Kolonos blef senare än Antigone, musikaliskt behandlad af Mendelssohn, och återfinner man i den yngre tondikten icke den dithyrambiskt höga fantasiflygt, som ut-märker Dionysoskören i den äldre, torde dock erkännas, att de nu gifna körerna i hvarje annat hänseende värdigt sluta sig till sina föregångare. Det rörliga lif, den friska naturåskådnivg, som framstå i den första strofen: Zur rossprangenden Flur, o Freund, jemte den jublande allokutionen till Poseidon gifva vår känsla en herrlig bild af den evigt unga antiken, och den djupa, allvarliga sorg, som brister ut i den sista, recitativartade kören, är fri från den slagg af sjuklighet och sentimentalitet, som eljest understundom vidlåder de skatter, tonskalden gifvit oss, och kommer oss att glömma det äkta guldet. Utförandet var i allo berömvärdt, helst då man besinvar att blott en enda repetition med orkester kunnat förbereda detsamma. Följde så Förspel till femte akten af Konung Manfred, en opera af Carl Reinecke, Egentligen pianokompositör har denne mästare emellertid här gifvit ett värderikt prof