Aftonbladet – 4 december 1868, sida 3

och fönsterinslagningarne och stenkastningarn fullt berättigade, menade man från orostif. tarnes sida. Nationalfesten måste kränkas Det är icke svårt att få ihop ett par hundr: pojkar och en mängd försupna stackare. Di unna skrika rätt bra, och pojkarne kunn: kasta sten med mycken färdighet. Denn: lösa skara döpes i en hast till folket, oct så blir tjutet en opinionsyttring af folket Om ordningsmaktens handhafvare vill tysta oljudet och hämma stenkastningen, kallas de en kränkning af tolkets rättigheter,. — — Hu! låtom oss befria det arma folket!! Har bror hört hvilket väsen det är nere på torget? frågar en abättre herre sin vär. som han träffar på operakällaren. Nej, hvad är det fråga om? Åh, det är en hop pojkar och slödder, som hurra och kasta sten. Hvad säger bror? Det måste jag gå ut och se på. Bror går väl med, men tag först en liten tuting med mig. Sedan tutingen är konsumerad, begifva bröderna sig till grannskapet af pojkarne för att se hvad det är fråga om,. Ofta få de alldeles icke reda på hvarom frågan är, men i hvilket fall som helst stanna de och se på samt fröjda sina musikaliska öron med slöddrets tjut. Det är alitid en liten omvexling i hvardagslifvets prosa och det är också mycket roligare än att sitta och tala om Carl KIL Man kan väl ledsna att tala om ett och detsamma dag ut och dag in och icke hafva någon annan omvexling än den emellan tuting och punsch. Det är fan hvad de pojkarne skrika, lyZ der den första reflektionen. Bror, skall få se att polisen snart blandar sig i leken, heter den andra reflektionen. Polisen är alltid kittslig, kallas den tredje reflektionen. Nå det blir väl inte slut med det. Tror inte bror att man skickar efter vakt? Det är visst inte omöjligt. Vi måste stanna för att se hur det går. Och så kommer den ene efter den andra af bättre folk. Några från Operakällaren, andra från Blanchs kafe, somliga från Du Nord, en del från Hörnan. Alla intressera sig för utgången af den representation, som uppföres af de tjutande pojkarne. Hvad var det jag sade? Der komma nu gardister från Gustaf Adolfs torg. Det här tyckes kunna blifva något af. Skola viinte Jå närmare? Man nalkas sjelfva scenen för oordningarne, hvilka man visserligen ogillar, samt till och ned djupt beklagar, men man kan icke lemna lenna scen, enär pjesens utgång ännu icke är oekant. Herrarne skola vara goda och skingra sig, åter det från en person, som för anspråk på utt tillhöra ordningens upprätthållare. Skola vi skingra oss? Kommer aldrig i råga! Vi måste väl få stå på gatan, då vi nte göra något ondt? Hvad var det jag sade? Polisen är alltid sittslig. Lefva vi inte iett fritt konstitutiovelt samhälle kanske? Skola vilåta kujonera ss af poliskonstaplar ? Stenkastningen och tjutet äro i ständigt ilitagande. Det ligger något stimulerande i let der, något riktigt lyftande. Hvad vore sela Carl XII:s-festen utan dessa väldiga rärskri? Hvad är det för en figur itrekantig hatt? Jaså, det är polismästaren. Så löjligt, att lata ut sig i trekantig hatt. Hvad är det an läser upp? Det är upprorslagen. Kan man tänka ig någonting så befängdt? Det skulle vara i Paris, det här! — Der ha vi lifgardet tili läst. Skrik nu pojkar, så att det riktigt 1ÖTeS. Hvad f-n nu? Jag tror att hästgardisterna ida in på det värnlösa folket, Åh, det är edrigt.Har man någonsin sett en sådan räckhet? Vänta ni, det blir väl riksdag en ång, och då kan hela hästgardet komma att å sitta af. Aj, jag fick ett hugg öfver atten... Det är bäst jag springer, innan jag år ett till. Det är upprörande, att så bete ig mot fredliga medborgare. Folkmassan ilar åt spridda håll, men det öra hästgardisterna också. De som hafva krikit värst och kastat de flesta stenarne afva vanligtvis de yngsta och snabbaste been och komma derför undan ganska helkinnade, hvilket deremot ej blifver fallet med e öfriga ibland mängden, och så får ofta en minst skyldige eller den oskyldige lida ör de skyldiga. Jagt är ett lifvande tidsfördrif, och jagten å menniskor gifver annan slags jagt visst cke efter. Den eggar att göra så stor skada om möjligt åt de jagade. När hästgarditerna komma i farten, stanna de icke så nart. Springarne frusia; deras hofvar trampa ed allt som kommer i deras väg; ryttarnes ablar hvina om de flyendes öron, träffa deas hufvuden, lemna blodiga märken, tveka ske att hugga af en hatt, och skulle en del f hufvudskaälen följa med, så besvärar det isst icke den som förer sabeln. Om enl. andrare kommer från ett motsatt håll mot et der tumultet hållits, måttas huggen åt onom lika väl som åt de flyende. Det blifer för trångt på gatan. Hästen sporras pp på trottoiren, styres här och der in i ortgångarne och sabeln är i fortfarande erksamhet. Om menvniskolif icke spilles, må et räknas till det underbara, som någon ang inträffar här på jorden. Excesser från folkets sida, excesser från availeriets — så firas en nationalfest bäst! jet finnes personer, som tala blott om folkets xcesser, andra vilja icke veta af några anra än militärens. Den opartiske måste medfva att de finnas på båda hållen, men att ilitärens äro framkallade af folkets, d. v.s. F ett par hundra skränande pojkars, samt tt dessa sannolikt icke gingo så vidt, om 2 ej uppmuntrades utaf aron af ett par undra personer af den s.k. bättre klassen. e sitta i allsköns säkerhet bakom, som ska i grumligt vatten, som hafva fördel af it oordningar uppstå. Och så telegraferas II främmande. länder om våra gatukravaller, ch de växa naturligtvis med afståndet och ga slutligen proportioner af en riktig revotion. Da sitter en herre, som heter något AL wow eller skoj i vassen och skär pipor, i hvilka han sedan blåser upp till dans. et är väl så de vilja hafva det, dessa herir, som anse sig böra distrahera oss från det jgtidligt tråkiga ien stor nationalfest, hvilka ed anledning af en lumpen brädställning tsar till betänkliga oordnivgar, då ocken NN RN mt —— nh mh AL