Aftonbladet – 4 december 1868, sida 2

ligt och nickade muntert, då hon fick se Dora. God morgon, mademoiselle — madame, ville jag säga, tillade hon, rättande sig; ty jag har hört att ni är fru nu och gift med dektor Richard. Dora stod liksom fastnaglad vid stället. Gift med doktor Richard! Huru mycken lycka hade icke en gång tyckts ligga i dessa ord, och hvad var väl nu deras betydelse? Vill ni inte stiga in? frågade madame Bernard, ännu helt glad och munter, och då Dora nickade samtyckande, kom hon och öppnade dörren för henne med en blick, som hade uti sig en hel verld af hemligt förstånd och sluga lyckönskningar. Dora återhemtade sig snart och försökte att se ut som en lycklig brud. , Jag kommer för att säga er farväl, madame Bernard; sade hon; vi lemna Les Roches, och som jag inte vet när vi komma tillbaka, så ville jag inte resa förr än jag ännu en gång fått se och tala med er. Madame Bernard var mycket tacksam och pjorde några få frågor, som visade att hon efde i den tron, att mr Templemore skulle följa sin hustru på denna resa.. Dora lät henne förblifva i sin villfarelse, hon behöfde ingen vidare upplysning. Efter ett ögonblicks tystnad sade hon: Jag märker att edra rum inte äro uthyrda. Vill ni låta mig få se dem ännu en gäng? Jag tänkte så ofta på att teckna af utsigten från fönstret i mitt rum, men jag kom mig aldrig för dermed; jag förmodar, att om jag får se den nu, så kan jag taga ett utkast af den. Madame Bernard kände sig helt smickrad af denna anhållan. Hon hade alltid sagt att itsigten från mademoiselles rum var en vacker utsigt, men en pariserfamilj, som såg på rummen i går, hade sagt att den var riste och tillräcklig att göra en bypokondrisk, och hade valt sin bostad i närheten af Rue de IImperatrice, som var så blänlande, att den enligt madame Bernards åsigt riktigt kunde göra en blind. Sålunda pratade hon, medan hon följde.