Aftonbladet – 1 december 1868, sida 3

lägsen strand. Hans kärlek var död, och död var äfven den kärlek, hvars böljor plötsligt hade brusat in emellan dem och på några få veckor uträttat ting som tyckte: fordra år. Nu måste jag -aflägsna. mig, sade mrs Logan och reste sig upp i det hon talade. Just som hon sade detta, gick dörren apE och Dora trädde in i rummet. Miss Moore såg förskräckt, Florence trotsig och mr Temra förlägen ut. Dora betraktade dem elt lugnt... Hvad hon än måtte ha kännt så visade är dock icke något tecken dertil på hennes bleka anlete. Ingen förvåning ingen. vrede. ingen svartsjuk förtrytelse stode att läsa der. Ursäkta mig, Richard, sade hon med ett stolt och lugnt leende, jag visste inte att du var upptagen. , Dermed helsade hon mrs Logan och gick vidare. Lätt och långsamt gick hon öfver det långa förmaket, lemnande det genom en annan dörr än den genom hvilken hon hade kommit in. Mr Templemore kunde icke låta oli att se efter henne. Hon kunde möjligen vara en äfventyrerska och intrigant, men allrig skulle hon, om hon blefve svartsjuk, visa denna svartsjuka genom att bespeja sin ilskare; hon skulle aldrig ha kommit till denne förlorade älskares hus och förödmjukat sin stolthet ända derhän till att göra honom förebråelser eller komma fram med beskyllningar mot sin rival. Nej, äfven isin förödmjukelse hade hon detta kalla behag, som tillbakadragenhet och stolthet gifva en ng och som tjusar en man vida mer än en mest förföriska skönhet. Florence kände sig djupt stungen, ty hon såg denna blick och läste den till hälften. -Doras sol kunde möjligen för ögonblicket vara dold af ett moln; men en hustrus dag är lång, och med