Aftonbladet – 1 december 1868, sida 2

amen jag vill det inte — jag vill det intc mr Templemore. Verlden skall få veta allt sammans och döma mellan henne och mig. Gör som ni behagar. Ni skall finna mi hustru skyddad af någonting, hvartill verlden så skeptisk den än är, sätter tro — sin man aktning. Er hustru! upprepade mrs Logan, bleknande vid någonting 1 den ton, hvarmed ha jitrade ordet hustru,. — Ja, jag vet at hon är er hustru, mr Templemore, och är ni nygifta, som smekmånaden naturligtvis inte ännu är förbi... Ilon stannade och såg på honom. Blodet hade rusat upp ända till hans ögonbryn, och hans hjerta skälfde vid minnet af sin förlorade sällhet. Han kunde icke hjelpa det. En passion, äfven om den icke är mer än vå veckor gammal, kan icke genast kufvas en mans hjerta; och då Florence talade, ;reps han åter, icke af minnet af den kärek, som en gång fäst honom vid henne, cke af harm öfver det bedrägeri, hvarigeiom de hade blifvit skilda åt — utan af det lödande, plötsliga minnet af dessa två lidelseulla veckor, som han hade skänkt en annan vinna. Florence stod framför honom, skön, redgad och svartsjuk, och han såg Dora lek, bönfallande och sorgsen — Dora, med ärlek i sina upplyftade ögon och sina halfppna läppar. Han såg henne, göra hvad an ville; och med förtrytsam förvåning fråade han sig sjelf hvad det var som ställde ennes bild framför honom, hvarföre dagar ade varit starkare än år, och hvarföre han inkte på den flicka, som hade lockat honom snaran, under det han såg på den, som uns hjerta hade utvalt. Hon är inte oskyldig!s utbrast mrs Logan, m pu gick öfver från sarkasm till häftig iklagelse. Sade jag kanske inte till henne: