Aftonbladet – 1 december 1868, sida 2

— Vesnvii utbrott. En korrespondent skrifver från Neapel till Times den 17 November: Vi ha nu det mest storartade utbrott af Vesuvius, som jag på tiåbga år bevittnat. Såsom man törde minnas, började berget efter lång tids hvila den 13 November i fjol åter gifva lifstecken ifrån sig. Det har derefter varit mer eller mindre verksamt, till dess det den 8 Oktober i år blossade Kn sande upp och derpå åter likasom föll i hvila. Berget har således egentligen legat i födslovånda hela tolf månader, födande än en råtta, än något mera, tilldess det nu har bragt en Jätte till verlden. Natten till söndagen den 15 November böjde sig en väldig och oafbruten eldpelare at betydlig höjd, såsom det tycktes, frambragt af oupphörliga explosioner med ett par sekunders mellantid. Skenet från den glödande kratern föll långt ut öfver hafsbugten, och de tindrande vågorna tycktes föröka dess plats, än som en strimma af glimmande diamanter, än som ett helt haf i lågor. Natten efter söndagen var bergets sida betäckt med eld, under det att de kring toppen samlade molnen hindrade oss att se den elementernas vilda strid, som skenet lät oss ana. På måndagsmorgonen vid dagbräckningen voro molnen försvunna, och öfver kraterns topp såg man, icke en pelare, utan en ofantligt stor och tät massa af svart rök, som höjde sig säkerligen minst 2000 fot i luften; det var icke såsom vanligt en omvänd kägla af någon regelbunden form, utan en oformlig klump, och genom tuben visade den sig bestå af otaliga mindre moln, som voro i ständig rörelse och småningom smälte tillsammans med hvarandra. Hvad det var storartadt! Hvilket intryck det gaf af bergets ofantliga kraft! Tyvärr och till skada för taflans fulländade skönhet förde en sydvestvind denna rökmassa in öfver land, och vi skola förmodligen få höra talas om hela distrikter, som blifvit betäckta med det be-: synnerliga, fina vulkaniska dam, som gerna medför en utmärkt skörd nästa år. Riktningen af lavaströmmen, som flyter mycket ymnigt, betecknades af en hvit rök eller ånga, som höjde sig hela sträckan från sjelfva kratern till en punkt långt nedanför Atrio del Cavallo (så kallas den halfmåneformiga dalen mellan askkäglan och Monte somma). Lik den: tunga dimman i en sumpig trakt steg denna ånga långsamt i höjden och låg utåt hela linien, blott här och der stigande starkt uppåt, som om en ny krater hade öppnat sig. På detta skådespel kastade nu den uppgående solen sitt ljus, bestrålande den östra sidan af rökmassan, under det att den andra sidan blef liggande i mörker. Hela lagen igenom utstöttes nya moln af hvirfande rök och aska, och då natten inbröt, visade sig en syn, som de flesta dödliga skulle vilja gifva sina ögon för att få se. Jag har icke till mitt förfogande något språk, som kan motsvara denna stolta syn. Hela berget tycktes glöda, himlen glödde, hafvet slödde, det var icke längre en ljusstrimma, itan en ocean af ljus, och när då och då tt fartyg gled för fulla segel öfver bugten, unde man tro sig förflyttad till.en annan : erld, till en af Dantes eller Virgilii fanta. ier.. I detta ögonblick, medan jag skrifver, : ortfar detta storartade skådespel, ehuru vi cke kunna följa alla dess enskildheter. Täta ( woln omgifva Vesuvii spets, men öfver dem könjer jag konturerna af den väldige Jätte, !: om har sprängt sina fjettrar samt hvirflar, rider och sträcker sig mot himlen. Vid äglans fot synes en linia af hvita ångor, om förkunna att lavan ännu flyter hastigt r ch ymnigt. Kanske skall mot aftonen för-e änget gå upp för. en ny representation så1 an som den, hvilken gafs i går. Ju De senaste underrättelserna från Neapella nehållas i ett telegram af den 27 Novemd er. Det lyder sålunda: Efter ett häftigt un brott af Vesuvius och ett starkt askregn i ar lavaströmmen nästan upphört. k le