Aftonbladet – 1 december 1868, sida 2

ut! sade Florence ironiskt. Jag-lofvar at jag inte skall besvära er länge Jag ä skyldig er ett svar på en fråga, och jag ha kommit hit för att ge det. Jag hari fjor ton dagars tid väntat på er återkomst. Ja ville inte skrifva — bref bli stundom öpp. nade af orätta personer och utlemnas int alltid åt dem till hvilka de äro skrifna. Son i ser, börjar äfven jag bli slug och för i Jag vill inte gerna komma för sen till bangården, och derföre torde ni ursäkt att jag går rakt på saken. Då jag senas hade det nöjet att vara tillsammans med er ville ni gerna veta genom hvilkens medverkar jag den der ovädersnatten hade kommit ir ihuset och öfverraskat er tillsammans med miss Courtenay. Ni var nog god att antaga, att jag hade mutat tjenstfolket. Tillåt mig nu berätta er, att den person som släppte in mig, som tog emot mig och ledde och bjelpte mig, var er frus tant. Det är henne, mr Templemore, som ni har att tacka för er närvarande lycka, och jag är inte så grym och så orättvis att jag vill beröfva den goda och hederliga mrs Luan er tacksamhet. Ja, mrs Logan,, svarade mr Templemore ned bittert eftertryck, ni föll i en snara, och nu, då ni märker det, är det för sent. Jag kan inte hjelpa det,, sade hon i för. viflad ton. Ni kunde lika gerna säga till n fågel att inte bli fångad, som till mig att nte bli bed agen. Föröfrigt, hvarföre lät ni lem bedraga er, mr Templemore? Färgen på hans kind blef mera stark, ans mörka ögon blixtrade och han bet sig läppen för att hindra de vreda ord, som ille undfalla honom med denna retsamma råga. Ja, äfven han hade fallit i fågelfänarens nät, och dess maskor hade tätt drait sig tillsammans öfver honom. Farvälnu red ett ädelt lif, farväl med frihet, ja, far