jag er att från detta ögonblick någonsin tala ned min hustru. Ja, naturligtvis,, svarade mrs Luan hånfullt, jag är en alltför dålig menniska, och hon är alltför god. Jag lofvade henne att hon skulle bli er hustru, och nu, då jag hållit mitt ord, får jag inte tala med myadyj Mr Templemore såg både ond ochi vantroen ut. Dora delaktig i ett så skändligt bedrägeri! sade han. Dora skulle ha förmått er att lägga ut snaror för mrs Logan! — Dora hjelpa till att vanhedra sig sjelf! Nej, det ir en gemen osanning! Det är sanniog! genmälte mrs Luan i butter ton. Dora blef blodröd af harm och blygsel. Hon vek åter från sin mans sida, gick fram till mrs Luan, lade sin hand på hennes arm och sade med. fasthet, i det hon såg henne i ansigtet: Tant, huru vågar ni säga detta? — Huru vågar ni säga det medan John ligger här? Och huru vågar du förneka det? skrek mrs Luan, i det hon lade båda sina händer på Doras axlar och betraktade henne med on vild blick. Lofvade jag dig inte redan len första dagen vi kommo hit att du skulle oli fru här? Neka det, om du vågar! Mr Templemore såg på Dora; hon var liklek och hennes läppar skälfde; men hon sade icke ett ord. Och frågade väl du eller din mor huru ag skulle bära mig åt för att göra dig till nr Templemores hustru — huru jag skulle unna skilja honom från Florence Gale? Frågade någon af er eller sökte utforska det ler säga: Gör det inte? — Nej, inte en nda gång. Stömplemore såg äter på sin Hustru;