Och Dora hade haft sin andel i denna lågjet fiksom hon äfven hade skördat frukten eraf. Hon hade väl icke anlagt snaran, men hon hade låtit honom falla i den, och hade alrig med en hjelpande hand eller ens med ett o:d eller en vink sökt att rädda honom. on hade icke gjort något med berådt mod, men hon hade tillåtit andra att handla; och lå allt var gjordt, då Florence hade blifvit hennes offer, då medlidande och hederskänsla hade förmått honom att vända sig till henne, hade hon visat sig inför honom med en stolt och fager martyrs bleka och förvirrade skönhet — hon hade snärjt honom med sin unglom och sin dolda kärlek och hade väckt i hans bjerta en passion så stark och obesränsad, att den gjorde hennes dubbla trimf öfver mrs Logan fullständig. Ja, och lå dessa tankar genomströmmade honom ned blixtens hastighet, smärtade det honom innu mera att känna, att hon hade beröfrat Florence hennes älskare och hennes man. lan vände sig emot henne med vrede och sorg i sin blick. . Tala, min fru!, sade han häftigt och beallande. Hör ni, att ni är anklagad? Tala, ger jag! Sålunda uppmanad, såg Dora upp. Jag är oskyldig, sade hon. Oskyldig! sade hennes tant. Ja, du rågade aldrig om någonting — du brydde lig inte om att veta något — du Jät mig iandla, och nu söker du, som en feg stacare, att undkomma förebråelsen derför. Må nr Templemore fråga din mor om jag inte ofvade att du skulle få honom, det är allt wad jag här att säga. Dora såg den blixt af vrede, som ljungade 0 mr Tpmplemores öga, då hennes tant yttade dessa örd; kön Säp frän Nöntmy sn!